Aftonbladet
Dagens namn: Severin, Sören
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Sätt geografin på kartan!

    Skolböckerna i geografi är de sämsta och mest föråldrade i den svenska skolan, skrev GÖRAN HÄGG i sin årliga genomgång av läroböckerna (15 och 16 januari). I dag bemöter ALLAN JANSON och BENGT NILSSON, två av läroboksförfattarna, kritiken. Och får svar direkt av Göran Hägg.
Aftonbladets kultursidor 15 och 16 januari.   Aftonbladets kultursidor 15 och 16 januari.

    Göran Hägg, tack för Ditt intresse för skolans geografiböcker. Bristen på intresse för skolan som kulturyttring har alltför länge varit total i medier av alla slag.

Själv råkar jag vara författare till en av de böcker som Du tycker är så dålig. Det handlar då om Natur och Kultur Puls. Vår jord, för årskurs 7. Den skrevs med de allra bästa avsikter.

När jag fick erbjudandet att skriva den nya geografiboken för Natur och Kultur var grundskolans läroplan under omdaning. Stadieindelningen skulle överges. Förlagen var mycket villrådiga beträffande val av uppläggning.

När den första delen var klar hade läroplaneförändringen hunnit ytterligare en bit och det visade sig svårt att få fortsatt stöd för den ursprungliga strukturen. Jag valde då att lämna läroboksprojektet.

Jag skulle tro att alla som ägnat sig åt läroboksskrivande har gjort det med de allra bästa avsikter och med stora erfarenheter att bygga på. När man läser Dina artiklar får man en känsla av att läroboksförfattare är en samling klåpare som inte ens ansträngt sig det minsta för att åstadkomma något vettigt.

För mig är det märkligt att Du som historiker inte frågat Dig hur det egentligen kunnat bli så illa ställt med geografiämnet i skolan. Du kan vara förvissad om att det inte är

geografilärarna som lett denna utveckling.

Jag själv och många med mig har arbetat mot den slumpmässiga samverkan mellan ämnen som prackats på skolan. Det har nu på sina håll gått så långt att ämnena helt förlorat sin struktur i mer eller mindre fantasifulla projekt. Ingen diskuterar längre vad för slags kunskap ämnena representerar och då faller naturligtvis samtidigt alla krav på lärarbehörighet och ämneskunskaper.

  Jag har länge undrat över varför kulturpersonligheter som Du och även mina egna vänner bland fackgeograferna inte insett vad som håller på att hända med vår samlade kunskap i detta land. Men om Du lägger skulden på läroboksförfattarna tar Du miste.

För egen del kan jag följa utvecklingen sedan försöksskolans högstadium 1958. Då och senare under enhetsskolans första årtionde hade geografiämnet 5 veckotimmar (225 minuter) under högstadiet. Under 1970-talet minskades undervisningstiden till 4 veckotimmar à 40 minuter (160 minuter) men i gengäld infördes halvklassundervisning under en av de fyra timmarna.

Samtidigt slog den ämnesövergripande undervisningen sönder möjligheterna till strukturerad lärogång och i stort sett vem som helst kunde sättas att undervisa i geografi.

I dag är till och med timplanen avskaffad i många kommuner. Hur mycket tid som i dag anslås åt exempelvis geografi är det ingen som vet. Allt detta har skett medan Du har varit kulturbevakare i detta land. Ingen är gladare än jag om Du nu har insett vad som hänt.

 

    I ett avseende ger jag Dig odelat stöd - och majoriteten av alla geografilärare med utbildning - kartbokens värde i undervisningen. I min lärobok är exempelvis kartboken en integrerad del av undervisningen med en systematisk färdighetsträning och stegrad lägeskunskap.

Länge kunde varje elev få sitt eget exemplar av en bra kartbok när han/hon började på högstadiet. Under slutet av 1980-talet blev vi tvungna att dra in elevexemplaren och övergå till klassuppsättningar. Eleverna kunde låna kartböcker för hemlån i biblioteket - en möjlighet som endast de ambitiösa utnyttjade. På gymnasiet försvann kartböckerna helt. Jag har haft tre döttrar på gymnasiet, men de använde aldrig kartböcker i skolan.

Skolornas förråd av kartböcker är svårt föråldrat. Väggkartor med Östtyskland och Sovjetunionen kvar torde vara mycket vanligt. Jag är beredd slå vad med Dig - skicka en fotograf till fem slumpvis utvalda högstadieskolor och be att få fotografera deras väggkartor. Om inte minst fyra av dessa har Sovjetunionen kvar skall jag skänka 400 kronor extra till Rädda Barnen.

Allan Jansson

 

Jag gillar inte att bli tillplattad och sågad

    På Aftonbladets kultursida i måndags tog litteraturdocenten Göran Hägg till storsläggan och plattade till landets alla läroböcker i geografi för mellanstadiet. Jag skulle gärna ta av mig hatten för den insatsen, han är nästan ensam i landet om att recensera läromedel. Men dessvärre finns jag med bland de författare vars alster han sågar jäms med fotknölarna. Jag är den ene i duon Berg/Nilsson som Göran Hägg nämner som upphovsmän till Geografi Europa, utgiven av Bonnier Utbildning. Och jag gillar inte att bli tillplattad och sågad på osakliga grunder.

"I forntiden täckte det keltiska riket hela Europa", påstår jag i Geografi Europa. "Något sådant rike har vi aldrig hört talas om", anmärker Göran Hägg syrligt.

Om man slår upp sidan 534 i band 10 av Nationalencyklopedin kan man där läsa: "Kelter - indoeuropeisk folkgrupp med historiskt utbredningsområde från Brittiska öarna till nuvarande Turkiet." Kartan på nästa sida visar den keltiska expansionen daterad cirka 240 före Kristus. Det är nästan bara Skandinavien som går fritt från kelternas anlopp.

Encyklopedin anslår nära tre sidor åt historien om kelternas rike. Så mycket plats hade inte jag till mitt förfogande. Mot bakgrund av kelternas ställning som litet minoritetsfolk i dagens Europa tyckte jag ändå att jag borde skriva något om deras förflutna. Valet stod mellan att inte nämna den keltiska dominansen i Europa över huvud taget, eller att göra en grov förenkling. Jag valde förenklingen, och den står jag för. (Grova förenklingar sysslar man med hela tiden när man skriver läromedel - och tidningar med för den delen.)

 

    Göran Hägg läser vidare. Han raljerar över att jag inte har hört talas om att det är katoliker och protestanter som "aldrig lärt sig leva riktigt i fred" på Nordirland. Den passningen tarvar en särskild granskning.

I boken avstår jag medvetet från att definiera parterna i Nordirlandkonflikten som katoliker och protestanter. Jag skriver i stället "engelsmännens ättlingar och irländarna". Med detta vill jag markera att konflikten inte är av religiös karaktär. Det är inget "religionskrig". Jag är tveksam till om sådana överhuvudtaget existerar någonstans. Konflikten på Nordirland gäller fördelningen av makt och pengar mellan två grupper: ättlingarna till de engelsmän som en gång slog sig ned där - och som av en historiens nyck är protestanter - och övrig befolkning i området vars släktskap med England är mer avlägset och som av samma slags nyck är katoliker. Konflikten handlar inte om hur den kristna läran ska uttolkas.

Ge mig en helsida så ska jag reda ut begreppen i detalj.

Bengt Nilsson, Författare & journalist



Göran Hägg svarar:

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet