Aftonbladet
Dagens namn: Severin, Sören
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Europafortet som storindustri

Schröder vill ha fritt fram för kapitalet - inte för människorna.   Schröder vill ha fritt fram för kapitalet - inte för människorna. Foto: AP

    Förra veckan publicerade Antirassistischen Initiative Berlin sin årliga statistik över den tyska flyktingpolitikens offer. Sedan 1993 har 239 människor fått sätta livet till, varav 199 omkommit antingen på väg mot eller när de korsade den tyska gränsen. Fem har dött som ett resultat av avvisningspersonalens våld, 13 har mördats efter ankomsten till hemlandet - och

ytterligare 46 saknas spårlöst efter hemkomsten. Ytterligare 92 har tagit sina egna liv i rädsla för avvisningen, 54 har dött i bränder på avvisningshäkten, tio genom polisvåld och lika många genom rasisters våld.

En brittisk domstol förklarade för en månad sen att Tyskland inte längre räknas som ett säkert land att skicka tillbaka flyktingar till. Jag tänker på det när jag tittar genom värmekameran på en gränsstation i Frankfurt an der Oder. Här turas 550 personer om att bevaka drygt tre mil gräns. Europafortet är storindustri i en trakt hårt drabbad av arbetslöshet.

 

    Men det var knappast våra grönklädda värdars försörjning som förbundskanslern Gerhard Schröder tänkte på när han efter toppmötet i Nice i december föreslog att EU:s nya ansökarländer i ytterligare sju år efter inträdet skulle stängas av från den gemensamma arbetsmarknaden. Ännu en generation framåt ska det alltså vara fritt fram för kapitalet, inte för människorna.

Både i Sverige och i Danmark har förslaget mött stor förståelse - antagligen med baktanken att expansionen då kommer att bli lättare att driva igenom. De länder som förespråkar östutvidgningen för att de ser den som ett sätt att hejda den tysk-franska integrationspolitiken, det som brukar kallas EU:s fördjupning, spelar därmed ett farligt spel. Schröders moratorium kan bara motiveras nationalchauvinistiskt. Om gränserna öppnades skulle visserligen lönerna på kort sikt sänkas i de mest arbetsintensiva branscherna i väst, men på lite längre sikt skulle en region efter ett sekels krig och diktaturer kunna återförenas på fredligt vis. Arbetskraftsbristen i väst skulle hävas, samtidigt som välstånd och tekniskt kunnande vandrade österut.

 

    Även om det är glömt i dag, var Centraleuropa fram till andra världskriget ett område fullt av kulturmöten. De allra flesta människorna var åtminstone tvåspråkiga, och kunde och måste vardagligt växla mellan språk och andra kännetecken och förhållningssätt. Den hybriditet som hyllas i anglosaxisk kulturteori var vardag sedan sekler.

Men nu monteras i stället värmekamerorna upp för att slå sönder kulturmötena ytterligare ett snäpp österut. Som den norske antropologen Jorn Holm-Hanssen nyligen visat i sin avhandling Polish Policies in the European Borderlands: Ethnic Institutionalization and Transborder Cooperation with Belarus and Lithuania (1999) är den polska östgränsen på många sätt en förebild när det gäller fredlig mångkulturell samexistens. På båda sidor av den polsk-litauisk-vitryska gränsen lever betydande minoriteter sen långt tillbaka fredligt tillsammans. Regioner som denna borde ses som en resurs, inte som ett problem.

Mats Deland
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet