ÅSIKT

Svindlande sköna scener

Ur filmen "Så vit somm en snö"
KULTUR

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

GUNDER ANDERSSON om Jan Troells "Så vit som en snö"

Så är den äntligen på väg mot officiell premiär, Jan Troells film om Elsa Andersson, Sveriges första aviatris: Så vit som en snö. Nästan tre timmar lång.

Den poetiska titeln är hämtad ur en gammal visa, och filmen visades i går på Göteborgs filmfestival.

I en liten bok som kommit lagom till festivalen, Uppehåll i Smygehuk (Filmkonst nr 70) berättar Jan Troell för Gunnar Bergdahl hur det kom sig att han blev spelfilmsregissör. Det var inte alls meningen. Han var lärare och såg fram emot att göra kortfilmer då och då. Andra människor grep in i hans liv. Bengt Forslund erbjöd honom att göra en kortfilm i ett nordiskt samarbetsprojekt. Det blev Uppehåll i myrlandet, efter Eyvind Johnsons novell. Man fick loss Max von Sydow från Hollywood. Sedan ringde Kenne Fant, SF-direktören, och undrade om han ville filma någon roman. Det blev Här har du ditt liv, detta formidabla genombrott.

Så har det fortsatt, med ett växelbruk av egna idéer och impulser utifrån. Nästan alltid har det varit bilder som gett incitamentet, eller rättare sagt lusten. Troell arbetar alltid på lust, vilket märks. Han regisserar, fotograferar och klipper själv. Hollywood var för honom ett helvete, framgår det. Han fick inte röra kameran (av fackliga skäl) och det hände att han somnade under inspelningen.

Idén till Så vit som en snö fick han också av en bild: en tidningsbild av Elsa Andersson, där han fångades av "hennes gåtfulla blick" och att "hon tappat en knapp i sin flygarjacka" men utan att bry sig om det.

Ur detta växte sedan, i samarbete med Jacques Werup, fram ett hastigt avklippt, drygt 20-årigt livsöde, lyhört och inlevelserikt gestaltat av Amanda Ooms.

Elsa Andersson var storbondedottern från Skåne som längtade hemifrån och blev Sveriges första kvinnliga flygare. Det var en nationell sensation och hon hade mycket att slåss mot. Från en motsträvig pappa till kåta kolleger i yrket. Hon var också över en sväng till Berlin och lärde sig fallskärmshoppning, vilket skulle visa sig fatalt.

Det finns ett gemensamt drag i många av Jan Troells filmer: de handlar om människor som längtar bort, som iscensätter en dröm, som helt enkelt ger sig fan på något och genomför det. Olof i Här har du ditt liv, Karl Oskar i Utvandrarfilmerna, Andrée i Ingenjör Andrées luftfärd, ja också Hamsun i filmen med samma namn är en sådan huvudkaraktär. Och nu alltså Elsa Andersson. Den franske filmhistorikern André Bazin skulle ha karakteriserat Troell som en "auteur": han återvänder i skilda former till samma teman.

Det hör inte till god ton att recensera filmer före premiären. Men låt mig ändå säga: Så vit som en snö har scener, så täta och svindlande sköna att de slår det mesta i svensk filmhistoria. Mitt i det större dramat finns en hel del humor, som i mötet mellan två tidsepoker, flyget och kavalleriet, på Ljungbyheds excercisfält. För att inte tala om den rent absurda sekvensen när det älskande paret överraskas av en helnäck kavalleriskvadron till häst på väg att bada.

Och låt mig för all del också svära i kyrkan: det är förbannat skönt att se ett vackert, ofta poetiskt foto och slippa den skakiga handkameran.

Mer från filmfestivalen i Göteborg:

Gunder Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM