Aftonbladet
Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Jag vill dö levande

    Fyll i hur du vill dö, står det i Svenska Dagbladet. Man gör det redan i Danmark och snart kommer det till Sverige. Det är bara att sätta ett kryss på en kupong. Jag kommer att lägga undan kupongen. Jag vill att döden ska vara större än så.

Det blir som med förvalet av Tele 2. Nästa gång det rasslar till i brevlådan är kupongen förkryssad.

Jag vill inte att en doktor kommer smygande bakom sängen med en spruta. Själv ligger man där som en rensad mört och försöker protestera. Dom har tagit fel säng, jag blev flyttad i morse. Det är grannen som står på tur.

Man kan ändra sig, står det på kupongen. Men det ska ske skriftligt och så försöker man hitta en penna men det är för sent.

Starka krafter är i gång för att göra döden till en administrativ historia. Döden tar plats. Den gör ont. Det har blivit för dyrt att dö och nu måste vi ta hänsyn till landstingens förluster på bussar och pendeltåg.

 

    Det är dags för doktor Död att plädera för en ny syn på döden. Ska det vara så märkvärdigt att dö? säger han. Döden gör ont ett tag men sen är den som vilken tandvårdsreform som helst.

Det där är skitsnack. Jag vill dö på riktigt. Att dö är ingen dödssynd. Alla ska vara där när jag dör. Orgeln spelar, kören sjunger och i publiken sitter hela världen, förlorad i en kosmisk sorgemässa.

Det är ju jag som dör. Min död är deras död, för när jag dör så försvinner alltihop.

Ibland kommer misstanken att det inte blir så. Kanske halkar man i duschen eller slår skallen i en hängränna när man smyger in bakom kiosken för att pinka eller nåt. Det finns risk för trivialisering men den är ett intet mot att läggas i en jämförande förlustkalkyl avseende strömavbrott för pendeltåg i Västerhaninge.

Vi måste hålla döden levande. Vi måste försvara dess storhet.

Jag kan tänka mig lungsot som i La Traviata. Det är mycket vackert.

Eller varför inte det storartade döendet i musikalen Rent, en modern rock-version av Puccinis Boheme. Mimi vacklar in på scenen. Hon har aids och det är ett magiskt ögonblick. Man anar ju att hon ska dö för hon ser väldigt sjuk ut. Så kysser hon sin älskade och då förstår man att det är dags. Kroppen liksom faller ner i själva kyssen.

Det är precis så man skulle vilja dö. Med bra regi, flodljus över scenen och hela publiken snyftande.

Jag gråter alltid när dom dör på scenen, för det är så outhärdligt smärtsamt och alla min döda anförvanter kommer vandrande i en stillsam rad. Mamma ligger där med den sista, plågade blicken.

 

    Hon kunde lita på sin doktor och hon kunde lita på oss. Det var inte tal om några kuponger. Men om doktor Död får sin vilja igenom kan man inte längre vara säker.

Ändå har han svurit att rädda liv, inte släcka dem.

Nu tolkas den hippokratiska eden på nytt. Den skrevs någon gång 400 år före Kristus och doktorn fick svära på att stå på livets sida och inte ”ge ett dödligt gift till någon även om denne ber om det”.

De tyska doktorerna under Hitler var också ivrigt sysselsatta med att tolka om den hippokratiska eden. Genom att döda handikappade, judar och zigenare räddade de i själva verket liv, hävdade de. Rasen blev renare. Därigenom blev den livskraftig och många liv kunde sparas. Att släcka liv blev att rädda liv.

Så gjorde man döden till en fråga om semantik.

Nu hör jag doktor Död rumstera om i tamburen med sina kuponger och giftsprutor. Men jag bryr mig inte om att pendeltågen går med förlust. Jag ska tända alla strålkastare, fylla läktarna och se till att folk betalar entré. Jag vill dö levande.

Doktor Gormander



Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet