Aftonbladet
Dagens namn: Sibylla
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Ska vi sälja Hedvig Charlotta utomlands?

    Tunga kulturvårdande institutioner vill rädda gamla slott och herresäten.

Ska det vara nödvändigt?

Den som har sett en agentfilm vet hur det numera går till på godsen.

Doktor No drar in och avser att spränga världen från ett kontrollrum i källaren. I vardagsrummet har han en krokodildamm där ”the good guys” knuffas ner. Ibland är det pirayor i dammen.

Ute i trädgården tränar unga, blonda tyskar med isblå ögon.

Och det var knappast bättre förr. Har man läst Ivar Lo vet man att godsägarna var bondeplågare.

Är det inte lika bra att glömma hela skiten? Dra ett streck över Fullerö, Koberg, Sandemar, Sävstaholm, Ekolsund, Tureholm, Biby och Fiholm och vad de nu kan heta.

Nä. Säger de tunga namnen, de fyras gäng, närmare bestämt cheferna för Nationalmuseum, Kungliga Biblioteket, Riksarkivet och Riksantikvarieämbetet.

 

    Varför då? undrar jag.

Därför att en omistlig del av vårt kulturarv håller på att skingras, säger Magnus Olausson, Nationalmuseum. Fideikommisserna avskaffades på 1960-talet och många av arvtagarna har tvingats sälja. Mest uppmärksammad blev upplösningen av Wanås i Skåne då fjorton målningar, bland annat en Rembrandt och två Chardin, lämnade landet.

Sverige har blivit en lönsam marknad för internationella aktörer. Vi slapp världskrigen och därför är Sverige en enda stor prylbod för gammal konst och kultur.

Det går tåglaster med antika möbler och annat ut ur Sverige, säger Magnus.

Än sen? tänker jag. Man sitter bättre på Ikea-stolar.

 

    Per Falck, Nordiska Muséet, målar upp en ännu mer dramatisk bild. Tunga fordon, fyllda med svenska kulturskatter, körs varje dag över Öresundsbron. Man riktigt ser framför sig hur bron knakar när Sverige töms.

Vi får rapporter om containrar med antikviteter, säger Per Falck. Snart har vi inte så mycket kvar.

Alla stora nationer har span på sitt förflutna, säger Lars-Olof Welander, arkivråd på Riksarkivet. Hela England hoppade till när Churchills arkiv var på väg att köpas upp av en rik amerikan.

Vi är på väg sex våningar ner i berget vid Fyrverkarbacken i Stockholm. Riksarkivet klarar allt utom en direkt träff från en atombomb, säger Lars-Olof. Här nere har vi åtta hyllmil.

 

    Vi landar vid de hyllor som kallas Ericsbergsarkivet. Det deponerades 1948 i Riksarkivet men hör fortfarande till Ericsberg, ett 1600-talsgods utanför Katrineholm. Det är vårt märkligaste och största slottsarkiv, berättar Lars-Olof. Det överträffar till och med Skokloster.

Han rullar fram hyllorna. Det är hundra hyllmeter bestående av 1 200 volymer.

Autografsamlingen är på 314 volymer och kom till under autografsamlandets stora tid på 1800-talet. Här finns Hedvig Charlottas dagbok, brev från Linné, pergamentsbrev från 1300-talet och manuskript med en av de viktigaste verssamlingarna för vår kunskap om Bellman.

Risken är att allt säljs, säger Lars-Olof.

Carl Göran Bonde på Ericsberg har gjort aktiebolag av godset. Han vill sälja. Förhandlingar har pågått hela 1990-talet. Man har gjort en stor kulturarvsutredning. De fyras gäng har skrivit till regeringen men det verkar omöjligt att få den att samla sig till en strategi. Kulturvårdarna hoppas på en fond som man numera har i England.

Jaha, tänker jag lite slött och betraktar de grå kartongerna som är hopbundna med snören.

Lars-Olof plockar fram några brev. Ett är skrivet av Gustav Vasa. Det är i själva verket ett av de få brev Gustav Vasa undertecknade själv.

Jag håller i Gustav Vasas brev.

Plötsligt känner jag att det blir personligt. Gustav Vasa vill mig nåt.

Hur är det, Gormander? säger Lars-Olof.

Det är nog luften härnere, säger jag.

När vi far upp ur källaren är jag omvänd. Jag är på barrikaden igen. Visserligen lite lägre än förr. Men ändå.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet