ÅSIKT

Vad tänker de fattiga om oss?

1 av 2 | Foto: Tommy Mardell
Flyktingar vid den rike mannens port. Irakiska flyktingar i väntan på att komma vidare till Sverige.
KULTUR

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

... och står vi ut med det? OLLE SVENNING lyssnar på Jeremy Harding

De europeiska staterna

har abdikerat, stängt de officiella flyktvägarna, inskränkt asylrätten och byggt välbevakade murar runt Schengenland. Därmed har marknaden för illegal handel i flyktingar vuxit. Tillsammans med

sidoverksamheter som prostitution och droghandel, tillhör branschen EU:s absolut mest framgångsrika.

Så resonerar den brittiske journalisten och författaren Jeremy Harding i sin bok De ovälkomna, en bok med kvaliteter som överlever den förfärliga översättningen.

Harding utvecklade i går sina ibland omtumlande teser på ABF-huset i Stockholm. Medan EU beväpnar sig med vapen och förfinade övervaknings-

register mot trafficing, ser Harding med visst överseende på människotransportörerna: oerhörda, ofattbara skurkar ofta men ibland medkännande, beredda till personliga uppoffringar för att rädda människor ur desperat nöd.

Stater och EU reducerar flyktingfrågan till övervakning och inrikespolitisk skrämselpolitik, flyktingentreprenörerna tar över och fyller sina gommonis (gummibåtar) med människor på flykt undan krig, hungersnöd och sönderfall. Rättslösa, i händerna på transportörerna. Harding påpekar, som en parallell ”att vara asylsökande är i miljoner fall att vara en främling inför rätta”. Genèvekonventionen för flyktingars rättigheter har inskränkts och tömts på stora delar av sitt humanitära innehåll. Text- och innehållsredigeringens syfte är att skydda oss, som är inne, mot dem som finns utanför. I Afghanistan, Irak eller från det som en gång var Jugoslavien.

Den fattiga världens

bild av oss – besatta av att berika oss själva – blir outhärdlig, säger han och låter sin idealism skugga de vanliga, nyttobetonade argumenten för invandring och generös flyktingpolitik. Till exempel att den behövs av demografiska skäl eller för att datasektorn ropar efter tekniker, också från Indien.

Sanna Vestin, aktiv inom flyktinggrupperna och asylkommittéerna, kommenterade Harding genom att presentera ”det svenska fallet”. Årskvoten flyktingar är obetydliga 12 000, färre än det antal svenskar som varje år lämnar hemlandet. Ett kunskapsrikt anförande, som plötsligt avbröts av en besynnerlig reflektion. Hon ställde den slutna svenska arbetsmarknaden mot den öppna, spanska, där nordafrikaner omedelbart får jobb som lantarbetare. Vestin tycktes förorda det spanska systemet, kompletterat förstås med legalisering av arbetskraften. ”Angelism” kallar fransmännen den sortens välvilja, att i frihetens namn förorda att folk från fattiga länder säljer sig till de mest hänsynslösa utsugare. Hardin kallar systemet ”självexploatering”.

Harding erkände att

han efter pressande arbete behövde vila från invandrar- och flyktingfrågorna. Han sträckte sig efter en roman och fiskade upp Eric Amblers A Coffin for Dimitros, skriven 1938. Den handlar om drog- och männi-skohandel, om östeuropeiska kvinnor som säljs på de västliga storstädernas prostitutionsmarknad, om vita hjältar och svartmuskiga skurkar och om sönderfallande småstater. Och flyktingar.

Fotnot:

Jeremy Hardings bok De ovälkomna. Flyktingar vid den rike mannens port är översatt av Thomas Andersson och utgiven på Wahlström & Widstrand.

Olle Svenning