Aftonbladet
Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Stadens fysiska rum blir dess själsliga

Svit med Valérie Jouves fotografier av en bilkö. Bilderna visas på Galleri Index, Stockholm. Svit med Valérie Jouves fotografier av en bilkö. Bilderna visas på Galleri Index, Stockholm. Foto: TORD LUND

    Rum och tid möts i Valérie Jouves fotografiska serier på Galleri Index. Det förstnämnda är i princip ett och detsamma: stadens rum, det av människor skapade urbana rummet. I fotografierna är det oftast, men inte alltid, också befolkat av människor. En anonym gata, kroppar som trängs. Påtaglig fysisk kontakt, så tydlig att illusionen av mänsklig gemenskap nästan går att ta på. Samma sak sker i en serie fotografier av en bilkö. Några få människor ser ut ur bilen och in i kameran, andra märker ingenting. Den fysiska närheten skapas nu via bilar, via döda ting. Skillnaden mellan människan och hennes närmaste omgivning är spöklikt liten och i stort sett utplånad. Ytterligare en serie panorerar ett hamnområde i stadens utkant. Nästan inte en synlig männi-ska, bara människans verk och verksamhet.

Stadens fysiska rum blir dess själsliga, uttrycken byter plats.

 

    Allt detta tycks i förstone vara en skildring av samtidsmänni-skan, av västvärldens urbana miljöer och dess alienation. Men det egentliga motivet eller temat är i stället fotografiets själva förmåga till avbildning, till fryst tid. I en av hamnbilderna syns tre män som lägger om ett tak. En av dem befinner sig i en rörelse som gör honom suddig, utplånad. Fotografiets tid är inte verklighetens tid men fotografiets tid är en förutsättning för bilden. Även om tiden tycks stå still i bilkön är slutartiden mycket kort och min tid framför verket åter mycket längre. Fotografiet kan kort sagt inte skildra något annat än sig självt, sin förmåga att famna platsen, fånga försvunnen tid.

 

    Men människan då? Valérie Jouve ställer också ut ett antal närbilder på människor i anonyma miljöer. Jag tvekar att kalla dem porträtt. De kan bäst beskrivas som fångade rörelser, kroppar i platt yta. Ingen ser in i kameran, ingen gör något begripligt. De är nära men isolerade i sig själva.

Det finns en saknad inbyggd i själva fotokonsten och i Jouves fotografier är skildringen av mänsklig gemenskap därför omöjlig: våra rörelser kan bara skildras i fryst tid, våra rum enbart som fond. Alltsammans omöjligt att nå.

Ulrika Stahre



konst

Valérie Jouve

Galleri Index,

Stockholm

T o m 29 april

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet