ÅSIKT

Lokal kamp, global seger

NAOMI KLEIN om anti- globaliseringsrörelsens nya kampmetoder

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

"Är det här verkligen vad vi vill - en rörelse fylld av Stalker-figurer som följer handelsbyråkraterna som om de vore Grateful Dead?"

Så snart jag hade skrivit den här meningen suddade jag ut den. Formuleringen kunde ryckas ur sitt sammanhang, därför var det var bäst att stryka den. Sedan skrev jag in meningen på nytt. Sammanhanget var fullkomligt klart och jag kände att jag höll på att bli paranoid. Om du låter dina kritiker stjäla ditt sätt att skämta och din humor, då har de redan vunnit.

Jag lärde mig senare att paranoia kan fungera som en hälsosam impuls. Meningen, som publicerades första gången för ett år sedan i den amerikanska tidskriften The Nation, har ständigt förföljt mig som " ja, glöm det.

I brittiska affärstidningen Economist, i nyhetsmagasinet CBC och i Globe and Mail har min formulering använts precis som jag befarade: För att utmåla bolagskritiska demonstranter som ett kringdrivande gäng på jakt efter spänning och upphetsning. Sådana som letar efter festen och partyt, inte efter politiken. Å andra sidan är Deadheads (bandet Grateful Deads supportrar) övertygade om att jag verkligen förstår dem. "Duuude", säger de till mig. "Det är så sant det du skrev,

Deads konserter handlade framför allt om gemenskap."

Den mening jag skrev hade annars inget att göra med demonstranternas kultur och gemenskap. Jag skrev att det ständigt pågår så mycket av mötesplanering, att demonstranter som verkligen vill vara med om det viktigaste tvingas till ständiga resor. Sedan WTO (Världshandelsorganisationen) tvingades avbryta mötet i Seattle verkar det dessutom som om ett nytt Seattle ska skapas varenda gång världens makthavare samlas till konferens. Och då ska man komma ihåg att handelsbyråkrater och politiska ledare samlas förfärligt många gånger.

Aktivister riskerar att tömma det mesta av sin kraft och förmåga på att försöka mobilisera tiotusentals demonstranter var och varannan månad. På det viset riskerar de att tappa kontakt med själva grundfrågorna, de som påverkar människornas vardagsliv. Det är den här faran som lett till att företagskritikerna och demonstranterna ändrat sin strategi. Energin och intresset har flyttats från toppmöteskampanjer till särskilt noggranna studier av nya och omfattande handelsfördrag, exempelvis avtalet om tjänstesektorn och frihandelsavtalet för Amerika (FTAA), som ska diskuteras på toppmötet i Quebec nästa vecka.

De nya kampanjerna syftar inte i första hand till att samla stora protestmöten utan till att systematiskt binda samman de hemlighetsfulla handelsöverenskommelserna med angelägna, lokala frågor som hälsovård och hemlöshet. Helt enkelt beskriva globaliseringens lokala verkningar.

Precis som beträffande Nafta-uppgörelsen säljs den nya amerikanska frihandelszonen (FTAA) in med hjälp av det ekonomiska universalmedlet, mer känt som hästskitsteoremet.

Så här låter det: FTAA är skapat för att ge maximalt gynnsamma villkor för de multinationella bolagen - lägre tullar, mer av privatisering, utvidgat skydd för patenträtten, makt att stämma nationella regeringar för att inte ha tryggat vinstnivån, hinder för regeringar som vill koppla investeringsrätt till krav att skapa nya arbeten, för att ta några exempel. Den här sortens handels- och investeringsstimulanser kommer, får vi höra, att åstadkomma mycket mer än ökande företagsvinster. De kommer att lösa alla hemisfärens problem, från miljöförsämring till politisk korruption, från massfattigdom till överproduktion, från usla arbetsvillkor till USA:s ekonomiska försvagning.

Målet för motståndarna till FTAA är inte att avbryta ett enda möte eller en enda konferens för själva sakens skull. Vi vill visa på den falska logiken; vi vill beskriva effekterna för folks vardagsliv när företagens önskelistor uppfylls. De protester som vi planerar i Quebec är viktiga men de är bara den synligaste delen av mindre glamoröst arbete i städer och byar över hela den amerikanska kontinenten. Globaliseringen kan te sig abstrakt, men så är det inte. I den ryms tusentals lokala berättelser som handlar om den avreglerade energimarknaden i Kalifornien, om privatisering av vattnet i Ontario och om sociala trygghetsnät som inte kommer att skydda de nya arbetslösa när den ekonomiska högkonjunkturen brister.

Globalisering handlar också om det exportinriktade, indust-riella jordbruket, som har skapat de många faror och risker, förbundna med genmanipulering, livsmedelsbrist, jordlöshet och massomflyttning av folk på desperat jakt efter arbete, var helst sådant finns. Det är skälet till att ett parallellt anti-FTAA möte kommer att äga rum på gränsen mellan San Diego och Tijuana. Avsikten är att göra globaliseringens svarta sida synlig: arbetsplatser med svältlöner, jakten och övergreppen på invandrare vid gränsen mellan USA och Mexiko.

Nyligen har polisen förnöjt klappat sig själv på ryggen, den har nämligen lärt sig hur den ska "kontrollera" massdemonstrationer med hjälp av gummikulor, gränsblockader och stängsel. Men hur ska polisen kunna anpassa sina kampmetoder till en global rörelse som redan förvandlat sig själv till tusentals lokala minirörelser, globalt förenade med varandra? För den sakens skull behövs ett ganska stort galler.

Naomi Klein

ARTIKELN HANDLAR OM