ÅSIKT

Barock svulstighet

ULRIKA STAHRE ser Melgaards bisarra verk

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: TORD LUND
"Utan titel", 2001, av Bjarne Melgaard.

Bjarne Melgaards vilja att skapa debatt, åtminstone i ett enfrågeland som Sverige, tycks ha mattats denna gång. Sons of Odin är namnet på hans utställning på Galleri Lars Bohman och är det första han ställer ut i Stockholm sedan videon All Gym Queens deserve to die, med den sekvens av sexualiserat armsugande som framkallade både fördömanden av konstkritiken och polisanmälan. Innan dess var det Mader-fotografierna på Historiska museet och den moralpanik som utbröt under kulturhuvudstadsåret.

Nu handlar det om black metal, främst om det norska bandet Mayhem och deras smått bisarra utlevelser. Bandets femtonåriga historia är kantat av självmord och mord, våld och kult. Black metal och djävulsdyrkan med tillhörande kyrkbränder är större i Norge än på många andra håll. Orsaken är förstås inte bara att träkyrkor är vanliga där och brinner bra, man kan dessutom gott tänka sig antirörelser i hög- och frikyrkliga områden och länder.

Det första som möter besökaren på Galleri Bohman är mycket riktigt fotografier av en brinnande kyrka. De ingår i en stor rumsinstallation med titeln Dead and Euronymous in Heaven. Fotografier av dokumenterandekaraktär, en bur, en soffa, ett altarliknande bord med små statyetter. I ett bonsaiträd hänger en bunden man. Det är behärskat, som om det kaos som bilderna syftar till kräver en mindre kaotisk form. Utställningen fortsätter med måleri, stilmässigt bekant: konturlinjer som inte ligger Munch efter. Penseldrag som skakar och motiven, i lager ovanpå varandra, frammanande ett dubbelseende där tiden smält samman till täta ögonblick. Gränser, mellan individer och mellan sant och falskt, fantasi, moral, smälter samman till ett enda gränslöst tillstånd där motiven är de förväntade: blod, vapen, smink, långt hår och män som hänger upp och ned.

Till skillnad från de installationer jag tidigare sett av Melgaard är inslagen av text mer återhållna än tidigare. Ord betyder ingenting, konstateras det i en rad av utsagor som inringar en av kyrkobrandsfotografierna. Senare kommer den logiska slutsatsen: denna utsaga kan därför tyvärr inte betyda någonting heller. Ordens värde underkänns genomgående, det skrivna målas över och där texten tillåts existera är den ofta smygande, underordnad. Inte storhetsvansinnig och vild som tidigare.

Utställningen är en del i ett pågående projekt för Melgaards del. Om det är det kompromisslösa och asociala han vill ringa in och undersöka är bilden ett passande verktyg. Fiktionen är stark i black metal-kulturen som sådan och när musiken - och all uttrycksfullhet den för med sig - skalats bort blir den hanterbar i all sin barocka svulstighet.

konst

Ulrika Stahre