Aftonbladet
Dagens namn: Tore, Tor
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Stackars grabbar

Johannes Kuhnke och Allan Svensson.   Johannes Kuhnke och Allan Svensson. Foto: Anders Mattsson

    Temperance är det senaste avsnittet av Staffan Göthes följetong om familjen Cerviengs uppgång och fall. Nu har samtiden hunnit ifatt dramatikern och Sverigebilden är oförsonligt becksvart, och med all rätt: en bit bort från Hipp står kravallpolis i täta led och väntar på att misshandla demonstranter.

På scenen möts syskonen Björn och Anna Carin Cervieng i det gamla nykterhetshotellet som givit pjäsen namn. Hon är halvstuderad psykoterapeut med särbo i Paris, han frånskild med ett förflutet som fotbollsproffs i Italien. Han ska stanna över natten, men blir kvar ett år.

I stället är det systern som gör allvar av sin dröm och flyttar till Paris. Kvinnorna i Göthes landsortshåla är genomgående av hårdare virke än männen.

Att Göthes pjäser handlar om Sverige i tiden är bara delvis sant. Temperance handlar om sårig manlighet, om supande och om kvinnor - i den ordningen. På Hipp blir kärleken mest ett påstående som inte riktigt bottnar i spelet.

Fyllan däremot får sitt lystmäte i andra akten. Björn Cervieng spelas med förbluffande vighet av en gravt överviktig Allan Svensson. Svajigt och sentimentalt levererar han sin hyllning till ungdomen varvat med alkoholistens koleriska pockande på att alla ska lyssna till svamlet.

 

    Kvällens träffsäkraste inspark kommer från den homosexuella "hjälpfrun" Fred - Göran Dyrssen tycks ha detaljstuderat rollarbeten av Gösta Ekman - som dundrar mot idrottens fördärvande inflytande på vår svenska ungdom. Det är roligt och dessutom sant.

Annars är det inte mycket som riktigt roar. Pjäsen är en löst hopfogad kedja av episoder som bekräftar Göthes utveckling i riktning mot epiken. Texten är pratigare och den språkliga samtidssatiren mindre vass än förr.

Wilhelm Carlssons envist musikaliska regi lyckas nästan för väl att foga ihop det splittrade till en enhet. Roland Söderbergs vackra gitterkonstruktion i ärggrönt öppnar ständigt nya rum för spelet. Och med undantag för Birgitta Sanderbergs nyanslösa Anna Carin gör skådespelarna fullt acceptabla insatser. Ändå misslyckas föreställningen med att engagera åskådaren.

En orsak är Björn Cervieng själv - skitstöveln personifierad, kass som far och med en kvinnosyn som hade platsat i Fittstim. Ändå måste vi fås att känna för honom, annars segrar det svarta.

Allan Svensson har en kyla och precision i klacksparken som hade passat i en fars. Men Göthes tragikomedi kräver empati. Här saknas ett bankande hjärta inuti stoppningen. Därför hamnar Temperance på tomgång.

Tove Ellefsen
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet