ÅSIKT

Säg det med blommor. Och häckar

JAN DANIELSON läser en historia om status, makt och mode

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Ulriksdals slottspark, där Gösta Reuter-swärd utförde en omläggning 1934-38.

Att anlägga en trädgård är i viss mån alltid att återskapa Paradiset på jorden.

"Trädgårdarnas trädgård" kommer alltid att vara den Edens lustgård som människorna drevs ut ur vid syndafallet.

Men Paradiset har sett mycket olika ut under olika tider och därför är ett lands trädgårdshistoria också historien om dess värderingar och ideal.

När drottning Kristinas nya trädgårdsmästare, fransmannen André Mollet, kom till Stockholm sommaren 1648 blev ett av hans första uppdrag att utforma Kungsträdgården till en lustträdgård som skulle framhäva Sveriges roll som stormakt i Europa. Mollet anlade en parterr, det vill säga en yta täckt av låga och hårt klippta buxbomhäckar och rosenplanteringar som bildade strängt symmetriska figurer. I parterrens mitt byggdes så småningom en springbrunn, och den omgavs av så kallade boskéer - figurklippta buskage som bildade en labyrint. Också den helt symmetrisk kring den centrala grusgången.

Anläggningen kom att bli en förebild för trädgårdarna vid många slott och herresäten ute i landet under de följande decennierna. För besökaren är det lätt att associera till trupper från olika vapenslag, uppställda i formation inför ett fältslag. Trädgården avspeg-lade en vilja till makt över naturen.

På 1700-talet blev formspråket friare. Inspirationen kom från England och det nya intresset för konst, musik och filosofi visade sig även i trädgårdarna, där gångarna blev slingrande, speglande vattenytor förvillade ögat, små lusthus, tempel och paviljonger stimulerade till samtal och musicerande. Hagaparken i Stockholm är ett exempel som fortfarande är levande.

I slutet av 1800-talet kunde man ana att en ny tid höll på att bryta in. Det stora namnet inom svensk trädgårdskonst var Knut Forsberg. Han hämtade inspiration främst från Tyskland, men var väl insatt i såväl den franska som den engelska trädgårdsstilen. Hans syn på ämnet framgår bäst av titeln på den tidskrift han gav ut - Tidskrift i Naturförsköningskonsten. Gärna natur, men förädlad, förbättrad på det sätt som var människans kall här på jorden. I grunden låg tron på vetenskapens förmåga att nå de ideala resultaten. Varje formelement i trädgården ansågs ha sin rationella förklaring i naturlagar och estetik.

Forsberg var radikal även i synen på samhället. Han skrev politiska artiklar, bland annat här i Aftonbladet och vid ett tillfälle sökte han upp kung Karl XV för att uppmana honom att abdikera och utropa "Republiken Skandinavien"!

Berzelii park i Stockholm och parken runt Karlsbergs slott är levande minnen av Knut Forsbergs insatser. Han intresserade sig också för stadsplanering och upprättade ett förslag till stadsplan för Norrköping, med en ring av promenader under dubbla rader av lindar runt stadens centrum. Delvis har hans förslag förverkligats. Även för Skara upprättade Forsberg en stadsplan där vägar från den omgivande landsbygden radiellt strålar samman vid salutorget och kyrkoplatsen, med järnvägen och stationen naturligt inplacerade i gatunätet.

Hans förslag var redan på papperet estetiska och hantverksmässiga mästerverk med högt konstnärligt värde.

Trädgårdskonsten speglar som synes samhället men betyder samtidigt mycket för dess utveckling. Därför är bokverket Svensk Trädgårdskonst under fyrahundra år en välkommen kulturhistoria. Här får vi möta ett trettiotal trädgårdskonstnärer och landskapsarkitekter som verkat i Sverige och bidragit till våra vardagsperspektiv.

Även i folkhemmet betydde trädgårdarna mycket, särskilt i fråga om utformningen av parker. Ett exempel är Pildammsparken i Malmö, som är anlagd i klassisk fransk stil med stark kontrast mellan täta, skuggande lövvalv och breda soldränkta stråk in mot den cirkelrunda öppna platsen där den traditionella triumfbågen har bytts ut mot en skålformig gräsyta, avsedd som en festplats för folket.

I folkhemmets trädgårdshistoria spelade SJ - "hela svenska folkets järnväg", salig i åminnelse - en framträdande roll. När järnvägsnätet växte fram, samtidigt som alltfler arbetare fick möjlighet att skaffa sig egna hem, blev stationsbyggnaderna runtom i landet normgivande när det gällde planteringar och urval av växter.

Den drivande kraften i denna väldiga satsning var Gösta Reuterswärd, som i 23 år tjänstgjorde som chef för SJ:s mer än tretusen trädgårdar. Dessa ansågs sammanlagt vara världens största trädgårdsanläggning och upptog en yta motsvarande en fyrtio meter bred remsa mellan Malmö och Göteborg. Reutersvärd berättar själv:

"Varje år körde vi med tre fulla bloms-tertåg med 60 vagnar i varje och satte av växterna vid stationerna - det var en underbar tid. Alla blev entusiastiska för att det skulle bli fint just vid deras station."

Nu förefaller detta höra till en mycket avlägsen och annorlunda tid. Blommorna var något av det första som de snöda räknenissarnas kalla ögon fokuserades på när de släpptes fram till makten. Samtidigt har intresset för trädgårdar blivit något av en folkrörelse. Blomsterprakten är större än någonsin i villaträdgårdarna och besökssiffrorna stiger i de stora och spektakulära anläggningarna. För odlare av den gamla stammen har det dock blivit ett problem att växterna alltmer har blivit modevaror av "köp-slit-släng"-karaktär i de väldiga växtvaruhusens massutbud.

Trädgården fortsätter att spegla samhället.

Trädgårdsbok

Jan Danielson