Aftonbladet
Dagens namn: Tore, Tor
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

En ovanlig man på stadens gator

ULRIKA STAHRE vandrar med Håfström till mörkrets hjärta

”Angivaren”, 2001. När Fantomen rör sig i stadsmiljö blir han Mr Walker som utdelar knytnävsslag, undersöker brottsplatser och iakkttar sin omgivning.   ”Angivaren”, 2001. När Fantomen rör sig i stadsmiljö blir han Mr Walker som utdelar knytnävsslag, undersöker brottsplatser och iakkttar sin omgivning.

    Walker är Jan Håfströms första stora utställning sedan retrospektiven i mitten av 90-talet. Walker som i seriefiguren Fantomens civila namn, den anglosaxiska benämningen på ”den vandrande vålnaden” och Walker som en symbolisk gestalt, upptäcktsresanden, kolonialisten, människan som av olika skäl söker nya platser, nya händelser.

Målningarna är hängda som i en sal i salen och utgör tillsammans en stor berättelse, en bildlabyrint av referenser. På ett plan berör berättelsen Fantomen, ett mord i Petersburg och Joseph Conrads Mörkrets hjärta. En härva där kolonialism är ett stort tema. I ett stort antal målningar använder Håfström den till stadsmänniska förklädde Fantomen, Mr Walker, i rutig rock, hatt och glasögon. Denne man utdelar knytnävsslag, undersöker brottsplatser och, framför allt, iakttar sin omgivning. Simmande betitlas han plötsligt ”Kurtz” respektive ”Marlow”, det vill säga kolonialisten och berättaren i Conrads roman. Är alla då samma person, samma figur?

 

    Joseph Conrads roman utkommer 1902, seriefiguren Fantomen föds 1936. Mellan de båda ligger ett världskrig och en påbörjad nedmontering av det koloniala väldet, vilket ju inte hindrat att Fantomen som västerlänning styr sin djungelvärld och att serien är full av rasistiska och kolonialistiska konstruktioner. Man kan nog säga att ”Mistah Kurtz” lever kvar i Mr Walker.

Han skipar sin egen rättvisa och tar sig dessutom – och detta är viktigt – rätten att iaktta osedd. På undre plan i berättelsen kan man nämligen ana en inomkonstvärldslig kolonisation som löper parallellt med den som utsägs i tydliga föreställande motiv. Stilparafraser, målningar som också är objekt, religiösa motiv. Här möter man både ett tidigt 1900-tal, renässansmåleri, Dick Bengtsson och det sena sextiotal som Håfström också befunnit sig i.

 

    Dessa labyrinter fortsätter i utställningskatalogen med en text av Aris Fioretos och i Färgfabrikens andra utställning med Mathias Johanssons fotografier av Petersburg. Båda dessa verk rör sig runt en axel där observatören försöker bevisa sitt existensberättigande. Försöker förstå sitt observerande. Johansson har mycket riktigt fotograferat spåren av det mord på öppen gata som Håfströms bildsvit förhåller sig till. Tomheten. En stad som byggdes på ingenting och vars konst- och kulturhistoria västerlänningen oupphörligen söker sig till av undersökande, existentiella eller rentav kolonialistiska skäl.

Studiet av både Petersburg och Ryssland blir det fragmentariska, ett arbetssätt som ju passar Håfström. Man blir kanske lurad på Färgfabriken. Det hela ser i förstone så tydligt ut. Bara efter ett tag står det klart: fragmentet vinner igen. Så stora grepp som Håfström tar vinner stort på att gestaltas i en form där betraktaren åtminstone har en chans att känna sig intelligent. Man kan själv välja var man vill gå in i labyrinten och hur långt in man vill vandra.

 

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet