Aftonbladet
Dagens namn: Severin, Sören
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Så här låter maffian

    Om det beror på

Sopranos segertåg i tv eller en allmän trend i dammsugningen av all världens musik, spelar ingen roll. Nu finns i alla fall den första utgivningen av maffians ambivalenta musik på cd, Il canto di malavita. Sånger av blod, ära och stor vaksamhet.

På håll låter det som sånger med gitarrplink vid något 70-talistiskt vpk-möte. Och på sätt och vis är det det. Politiskt motstånd, en tänkt motståndare i alla lägen. Utan yttre fiender skulle ju maffian inte existera.

Vad vet vi om maffiamusik? Ingenting, eftersom den nästan aldrig spelats offentligt. På ett plan är sångerna den hårde mannens känsloventil i fråga om bekännelser och självömkan. Här har musiken mycket gemensamt med svart blues; impulsen som håller den brutala erfarenhetens detaljer och episoder levande i ett värkande medvetande, den taggiga strukturen, och förmågan att liksom höja sig över den tragikomiska vardagen. En typisk maffiasång handlar om tystnadslöften, botgörare, familjen, vad en man känner när hans hustru lämnar honom, eller andra besvikelser som inte går att göra någonting åt.

 

    Influenserna är många. Till exempel den portugisiska fadons glittrande melodikrusningar med rötter i morisk, arabisk kultur, flamenco, danser som tarantella och vals och givetvis också tango. För även tangon uppstod på trånga barer bland kriminella och prostituerade och med tiden blev det en sport att briljera med så invecklade rörelser som möjligt på dessa trånga utrymmen.

På ett annat plan är det direktverkande musik med en enkel struktur. Först verserna med sina mollbesläktade tersgångar och sist refrängerna med snabba löpningar på gitarr. Bakom den par-landoaktiga sången står ett litet kombo bestående av lätt flåsande dragspel, och ibland både mungiga och tamburin.

Al Capone och Vito Cascio Ferro gick på opera för att verka anständiga. Det gjorde aldrig Francesco Scarpelli alias Fred Scotti, en av plattans absoluta höjdpunkter i Tarantella guappa och Canto di carcerato.

En vårdag i april 1971 bankade ödet på hos Scarpelli. Länge var han den ende som framförde syditaliensk, calabrisk maffiamusik offentligt. Så blev han också skjuten i nacken sedan han föräls-kat sig i en maffiakvinna.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet