Aftonbladet
Dagens namn: Evert, Eilert
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Konserverad radikalism

JOHN PETER NILSSON ser motståndet bli nostalgi

Andy Warhols   Andy Warhols "Vote McGovern", screentryck, 1972.

    Postmodernismen under 80-talet lärde oss att man inte behövde skapa ett renodlat alternativ till den existerande ordningen för att agera kritiskt och undersökande. I synnerhet bildkonsten utvecklade strategier där man smekte etablissemanget med ena handen och slog det på käften med den andra. Man behövde inte gå ut och demonstrera på gatorna för att göra motstånd.

Under 90-talet förändrades spelreglerna. Konsten sökte sig iväg från de teoretiska och filosofiska spörsmålen för att i stället dokumentera verkligheten. Och nog kunde man ana att även det allmänna sociala klimatet ändrades. Samhällsklimatet hårdnade i slutet av 90-talet. Polariseringen mellan fattiga och rika ökade, mellan olika kulturer, mellan olika ideologier. Motståndet mot normer och kompromisser ökade.

Så det är kanske inte märkligt att Moderna museet i samarbete med Museum of Modern Art i New York just nu presenterar en utställning på temat "motstånd". Det ligger i tiden. Och det är modigt att göra det som en sommarutställning. Jag tror att många sommarturister blir förvånade när de tar båten ut till Skeppsholmen och möter ett elakt grin från Richard Nixon när de kanske förväntat sig en stunds avkoppling i de sköna konsternas trädgård"

 

    Men konst är inte avkoppling och det är ett utmärkt initiativ av Moderna museet att presentera en dylik utställning. Det är framförallt den amerikanska sociala verkligheten från 1960 och framåt som passerar revy tillsammans med ett svenskt tillägg. Men det lyfter inte. Det vilar något musealt dammigt över utställningen.

Kanske är det hängningen som hämmar verkens närvaro? Jag har förresten knappt sett någon hängning (inklusive samlingen) som lyckats att ta utställningsrummet i besittning. Museets arkitektur (åtminstone insidan) är djupt problematisk. Verken måste underordna sig rummen, något som skapar en obalans i helhetsintrycket.

Okej, det finns många både tankeväckande konstverk och superintressanta konstnärskap presenterade (och det är kul att se en Black Panther-kväll på Moderna museet 1969 dokumenterad av - Lars Nittve!). Men grundtonen är nostalgisk. De visserligen relativt unga amerikanska curatorerna Joshua Siegel och Susan Kismaric lyckas inte överföra vreden eller sorgen i verken till ett fungerande sammanhang. Det är ett arkiv över motståndets estetik som visas.

 

    Kanske ligger arkivkänslan i sakens natur? En hel del så kallad politisk konst är just relaterad till politiska händelser i nuet. När man ser det tjugo år senare har mycket hunnit att hända, och konsten fungerar som en historisk påminnelse utan någon egentlig förankring i nuet. Och det finns risk att radikalismen blir konserverad.

John Peter Nilsson

konst

Motstånd/MoMa möter

Moderna 1960-2000

Moderna museet, Stockholm

T o m 26 augusti

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet