Aftonbladet
Dagens namn: Klemens
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Det kunde ha varit jag, Lars

  "Den ädle vilden" av Joakim Pirinen

    Gud så korkade vi var. Naiva så att hjärnorna liksom bara låg i sparläge. Såna var vi. Sönderkokta av välmening.

Jag tänker på dom där åren i början av sjuttiotalet nu när Lars Norén jagas av de rättfärdiga. Han är sjuttiotalets återkomst.

Vi skulle också ta hand om förbrytare den där gången. Jag minns hur vi hade en mördare som barnvakt. Det är bra för mördare att träffa småbarn, sa vi. Han är god innerst inne.

Ibland skröt vi om saken. Vi har en mördare som barnvakt.

Det låter ju knäppt men jag ångrar ingenting. Alla människor kan hitta en vändpunkt, tänkte vi. Ondskan finns bara som metafysisk dimension. Däremot finns det förtryck och vägar ut.

Vi bodde bland ölbackar som gjorts om till bokhyllor, rislampor i taken och spånskivor på bockar. Mitt i alltihop stod min skrivmaskin.

Där satt vi och käkade snabbmakaroner. När det blev fest simulerade vi kinamat, stekte fiskpinnar med sötsur sås och drack Vino Tinto. Vid högtidliga tillfällen blev det Parador. Utanför fönstret bildade dom KRUM för snälla fångar som skulle lura de andra fångarna att också bli snälla.

Annars lyssnade vi till knäppningar i telefonen och skämtade med polisen genom att telefonledes kalla till demonstrationer som var fejk.

I trappavsatsen ovanför ytterdörren brukade en man hålla till. Han hade en påse över huvet och påstod att CIA sprutade giftig gas på honom.

En dag kom Lasse in i våra liv. Han var sjutton, hade suttit på Karsudden och haft ihjäl nån. Vi gillade Lasse. Han behövde nån att vara med.

Barnen gillade också Lasse. Det gick hur bra som helst för honom som barnvakt.

Vi trodde att Lasse skulle bli en bättre människa. Är man hygglig mot folk så smittar det av sig. Det handlade om nån sorts reell kristendom.

Men en dag försvann Lasse. Han hade råkat ut för sina gamla polare. Historien hann ifatt honom. På T-centan råkade han i gräl med en gubbe. Han knuffade till gubben som ramlade och dog.

Efter ett halvår rymde Lasse. Vi kom hem sent en kväll och hela köket var nerblodat. Lasse hade pangat en ruta i porten, det blev blodspår, han knackade på hos oss och blev insläppt av barnvakten.

Han hade ingen annanstans att gå.

Grannarna ringde polisen som följde blodspåren. När Lasse skulle gripas sprang han ut i köket. Poliserna slog ner honom med stolar.

Den här gången satte dom Lasse på Säter.

Vi var världsförbättrare med noll koll. Vi borde ha läst Brechts pjäs om den goda människan i Sechuan. Hon tror sig göra gott och det går åt helvete.

Men vi hade inte minsta aning om brott och straff eller kriminella identiteter. Därför verkade det som en hallucination när Lars Norén försökte göra om vårt sjuttiotal. Två poliser blev mördade och Norén själv korsfäst.

Frågan är vad som blir kvar. Fiskpinnar med sötsur sås, kanske? Och en Parador.

Doktor Gormander

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet