Aftonbladet
Dagens namn: Helga, Olga
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Det brummar - men rör sig inte

Foto: KJELL MARTINSSON

    För tredje gången återvänder Stig Hansén till berättelsen om sin far, den försupne småbrottslingen och slarvern som dog en alltför tidig död. Denna gång är det dock Stigs bortadopterade halvbror Kenneth som långa stycken för ordet. Inte överraskande opponerar han sig mot den bild av fadern som Stig förmedlat.

Hans berättelse handlar i mycket om hemliga möten med fadern, mot adoptivföräldrarnas vilja. Fadern uppvisar slagfärdighet, humor och en poetisk fantasi. Fast vad är egentligen sant och vad är påhitt? Stig tillåter sig tvivla på en hel del. Så hamnar vi till sist i en osviklig sanning: varje försök att återskapa det förflutna blir av nödvändighet mer eller mindre verklighetsnära efterrationaliseringar.

 

    Fader vår handlar i grunden om en saknad och smärta som aldrig verkar kunna förlösas. Fast inte bara. Identitetslösheten är ett annat tema. Kenneth berättar om ett förhållande med den unga, vackra konferensvärdinnan Diana. Så småningom upptäcker han att hon tycks ha en guldfisks minne för avgivna löften. Han avslöjar hennes falskspel, men ställer inget på sin spets.

En berättelse om en sorts nedärvd handlingsförlamning? En variant på det bibliska fädernas synder skall ärvas intill tredje led? Den läsarten är fullt möjlig. Tyvärr är Fader vår en egendomligt stillastående berättelse. Den får mig att tänka på en bil med fel på kopplingen: den gasar, brummar, motorn vrålar - men den rör sig inte ur fläcken.

Trots en energisk språklig satsning är detta ett grundfel. En roman måste röra sig ur fläcken.

Gunder Andersson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet