Aftonbladet
Dagens namn: Ursula, Yrsa
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Med swing-fingret i vädret

Sonya Hedenbratt tillsammans med gitarristen Rune Gustafsson och saxofonisten Gunnar   Sonya Hedenbratt tillsammans med gitarristen Rune Gustafsson och saxofonisten Gunnar "Hacke" Björksten. Foto: FORSBERG FOTO

    Under en kort period i Sveriges amerikanska historia, 1952-55, stavas allt som är cool och inne JAZZ. Det är en ovanlig tid. På Selanders skivbar köar snubbar för den senaste ep:n från Metronome, den med Danny"s dream. Till och med en akademiker som Bengt Hallberg hamnar i tonårsflickornas tidning Min Melodi.

Så här i efterkonstruktionens skimmer ser allting väldigt välartat ut. Inga droger. Inga knivslagsmål. I vardagsrummen satt ungdomarna och fredagsmyste med alkoholfria drinkar och klarinetter! Det var en tid då kavajerna satt tajt och flygellocken glänste av möbelpolish. Arkitekturen var stram, men den släppte ändå fram en avspänd attityd. Någonstans mittemellan Per Albin Hanssons folkhem och ändlösa nätters jamsessions.

 

    Redan i första spåret med Expressens Elitorkester hörs det. Soundet. Det låter radiomottagare. Klockan 03.00. Det enda som saknas är "Smoke Rings" raspiga röst. Det smeksamma, följsamma, coola soundet som plötsligt tar en annan vändning när någon sätter ett ivrigt swingfinger i luften till de hummande kontrabasarna och busiga kantslagen på virvelkaggarna.

Vad man lyssnade till? Gunnar "Siljabloo" Nilsson, Gunnar "Hacke" Björksten, Hubert "Hubbe" Berg-ström, Putte Wickman, Dompans Slick i Botten Whispers, Charlie Norman " Namn som numera räknas till folkhemmet. Och inte visste jag att Sonya Hedenbratt i unga år lät som Ella Fitzgerald, lyssna till Somebody loves me.

Jazzdoktorn Jan Bruér har nu landat i de gyllene åren 1952-55 och volym 7 i serien Svensk Jazzhistoria, som en given fortsättning efter volymerna Varning för jazzen, Hot-epoken, Rytm och swing, Beredskapsswing, Jazzen anfaller och Cream of the crop. Det är så pass lustfyllt att det blir svårt att motstå.

    Här finns texterna som måste läsas, till exempel porträttet av Bengt Hallberg "Ett svårt fall av personlighetsklyvning", de hurtiga rubrikerna Lätt att förvärva - svår att fördärva, Kampen om kometerna och Ulf Lindes stolliga teckning i Duchamps anda, Swingmätare för specialiserade jazzentusiaster. Och inte minst pressbilderna från förr.

Men så kom rocken. Rub-rikerna ändrar karaktär: Jazzen i kris - kanske döende. Varken musiker eller spisare sätter längre golven i gungning. Trots att Dompan och Siljabloo försökte ändra grove och inriktning med Rock around the clock svek publiken. Tenorsaxofonisten Bjarne Nerem siar om framtiden: "Tänk när man sitter där i ett möblerat rum om tio år, man spelar jazzfåne, man slinker ner på EPA-baren runt hörnet och äter falukorv med sky, man har ingen framtid, man har inte ens en ordentlig inkomst, man har ingenting "".

Att framtiden inte längre blev vad den hade varit, ett leende jazzmedley på Folkets hus med en delad Loranga i pausen, kunde man inte enbart lasta rocken och popen. Det var kul så länge det varade - och att "The Golden Years" skulle vara till ända är alltså en sanning med modifikation.

Mikael Strömberg 8kultur (aftonbladet.se)
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet