Aftonbladet
Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Tystnad är en kropp i vila

  "Fisköga - öring", Selsjön, Lappland, 4 augusti 1999. Foto: Jan-Peter Lahall

    Det finns i Arne Johnssons poesi en karakteristisk färgskala. Svart och silver, guld, brunsvart, alla varianter av vatten och grått. Det är de kristna mystikernas liksom de medeltida ikonernas färger. Dessutom rött.

Marken lyste även i drömmarna var titeln på Arne Johnssons senaste diktsamling från 1998. Också här, närvaron av mystik. Marken, materien, lyser liksom mörkret hos en Birgitta Trotzig eller en Johannes av Korset.

I Arne Johnssons nya diktverk Jag har sett har han funnit en syskonsjäl i naturfotografen Jan-Peter Lahall som i sina naturbilder finstämt uttrycker denna sorgens och mystikens kolorit.

Jag har sett är ett praktverk. Ingenting att läsa i sängen. Det ger den en viss högtidlighet förstärkt av den utsökta formgivningen och kvaliteten på färgbilderna. Hela boken andas skönhet, texten skriven både med Arne Johnssons egen handskrift och maskinskrift generöst på en hel sida intill Jan-Peter Lahalls oerhört vackra fotografier. Hans naturmotiv är ofta återgivna i stark förstoring så att de får en grafisk tydlighet, som om han vill tränga materien inpå själva dess innersta textur.

 

    Förgängligheten har präglat min fotografering på senare år, inleder Jan-Peter Lahall. "Jag vet inte varför, kanske är det en spegelbild av mitt eget inre." På samma sätt inleder Arne Johnsson med att konstatera att du ser inte bara omvärlden utan lika mycket dina egna föreställningar av omvärlden. Jag ser inte bara dig utan också mig.

Här finns många bilder av död, döda och flådda djur, djur i förruttnelse, ett kranium på en strand, en fallfärdig hölada där bara fönstret är intakt. "Tomhet" står det på det vita försättsbladet. Tomhet inleder boken. Tystnad avslutar den - likaså på ett vitt uppslag. Tomhet, tystnad, mörker, det är nyckelord. Det ger boken en vemodsfylld tyngd.

Till bilden av ett par måsvingar utbredda på Gotska sandöns strand i kvällsljus lyder texten: "Om jag lägger mina kläder här, ställer mig naken, avklädd allt: min kropps skröplighet, såren, valkarna, det som sakta åldras, vätskor och luft, allt som rinner genom mig, det som håller mig kvar och som leder mig ut?" Ja, vad kommer att hända om jag vågar ställa mig så sårbar? Just själva osäkerheten, nakenheten i den existentiella frågan, strofen är ju formulerad som en fråga, griper mig starkt.

 

    I en annan bild fångar Jan-Peter Lahall den svarta pupillen hos ett fisköga i våldsam förstoring med det gula ljuset som tränger fram likt en aura runt pupillens svärta. Arne Johnssons text lyder - trogen sitt mystiska anslag:

"Jag har sett dig. Långt inne i ditt mörker samlas och fördelas ljuset, vänder åter som tanke.

 

Kroppens hemlighet: hur ljuset aldrig dör.

Vem skuggar din pupill?"

Maria Bergom Larsson ([email protected])
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet