ÅSIKT

Framtiden är dynamit

DOKTOR GORMANDER om toppmötet i Göteborg - som kunde ägt rum för hundra år sen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: KEPA ARIZALA
En bombhund sniffar efter sprängmedel i en brunn utanför Svenska mässan i Göteborg.

Attentat och jubelfester, fyrverkerier över himlen och taskig tandvård - så ser det ut när världens ledare körs fram i skottsäkra limousiner. Mötet i Göteborg kunde ha ägt rum för hundra år sen.

Massor med folk har börjat drömma om dynamit. De ritar underjordiska kartor och hoppas kunna gräva en gång under konferenslokalen. En del studerar säkert erfarenheter från gruppen Narodnaja volja, Folkviljan.

1880 placerade de femtio kilo dynamit i livgardets vaktlokaler i Vinterpalatset, just under den kejserliga matsalen dit middagsgästerna väntades. Men gästerna var försenade och i stället sprängdes elva soldater ur finländska regementet.

Ett år senare lyckades man. Den reformvänlige tsaren, Alexander II, flög i bitar vid Katarinakanalen i Sankt Petersburg. Attentatsmännen oroades över att reformerna skulle göra det ryska folket liberala och kraftlösa.

Vi är bergsäkert på väg mot vad den tyske bokbindaren och anarkisten Johann Most kallade "dynamitens välsignelse" igen. Det våras för terrorismen, sade Ryszard Kapuscinski när jag pratade med honom på en bokmässa för några år sen. Kombinationen av media och vapen är oemotståndlig.

Man hugger huvet av gisslan och får komma i tv.

Demokratin blev en parentes, någon djup och folkligt ideologisk rörelse existerar inte som alternativ och när alla ledande statsmän tycks växa på samma träd är det bara att skaka ner dem.

Ändå består attentatens historia av en serie rent mördande missräkningar. Italiens kung Umberto I mördades 1900 av anarkisten Gaetano Bresci, Elisabeth av Österrike-Ungern stacks ned 1898 av Luigi Luccheni och den spanske premiärministern Antonio Canovas del Castillo, mördades sen han infört allmän rösträtt, av Michele Angiolillo.

- En strid ström av blod skiljer dagens människor från framtiden, utropade Errico Malatesta.

Säkert. Och vart ledde det?

I Joseph Conrads roman Anarkisten (1907) får Mr Adolf Verloc i uppdrag av främmande makt att utföra ett attentat som ska sätta skräck i hela världen. Mr Verloc är inte bara polisagent som så många terrorister före honom utan också ordförande i organisationen Framtidens proletariat.

Uppdragsgivaren, ambassadsekreterare på en icke namngiven ambassad, menar att man måste sätta fart på polisen under en internationell konferens. Han vill ha hårdare tag från polisens sida och det vill anarkisterna också för "då avslöjas den kapitalistiska statens rätta karaktär".

Men det räcker inte med banditdåd. Mord på kungar och presidenter har blivit inflatoriska. Konsten är det ingen som bryr sig om och kyrkor och krogar har bombats till leda. Gäsp. Nej, nu gäller det att göra rent hus med hela samhället.

Varför inte ett attentat mot vetenskapen? säger uppdragsgivaren. Varenda tjockskallig idiot med ett stort bankkonto tror på vetenskapen. Varför vet han inte, men han tror att den är viktig.

Så mr Verloc får i uppdrag att bomba Greenwich och alltså förstöra nollmeridianen, som håller ihop hela världen.

- Vi måste göra slut på all vidskepelse runt legaliteten, säger mannen som tillverkar bomben. Målet står fast, vi krossar folks tro på lag och ordning.

Först då är friheten inom räckhåll.

Undrar just hur det känns att sitta där i Göteborg och vara skottsäker efter en kväll i hotellets bar med paraplydrinkar och statschefer. Polisen sticker ner långa pinnar i gatornas avloppsbrunnar. Kan man lita på polisen och är pinnarna tillräckligt långa? Hur vill man bli avdagatagen?

Själv skulle jag nog föredra dynamit.

Doktor Gormander

ARTIKELN HANDLAR OM