ÅSIKT

Långsam och onåbar

Mikael Strömberg läser en intelligent text till långsamhetens lov

KULTUR

Det finns en knölig men ack så intressant komposition av Karlheinz Stockhausen med titeln Zeit masse. Den skrevs redan på 50-talet och var minst femtio år före sin tid.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Tanken är följande: musik är tid, den föds, växer och dör och drar man upp hastigheten i musiken tillräckligt mycket (till exempel spelar bandet snabbare) ger den en illusion av att stå stilla. Ett unisont tjut uppstår. Ett inbromsande cluster, en bisvärm, tills alla spår av musikalisk aktivitet upphör och allting fryser.

Acceleration skapar med andra ord re-acceleration. Melodier ger brus. Hastighet leder till vila. Intill den stillastående döden.

I en av de bättre texterna på länge i floden av böcker ”till långsamhetens lov”, är Thomas Hylland Eriksen, professor i socialantropologi vid TIK-sentret i Oslo (Senter for teknologi, innovasjon og kultur) inne på samma spår. Trots att hans referenser är lite äldre: ”Om tjugo år kommer Beethovens musik att summeras i en enda mycket lång summande ton, som det oändliga ljud han (Beethoven) hörde första dagen han var döv”.

Är det så vi vill driva informationssamhället, mot dövhet, blindhet, förvirring, död? Hylland Eriksen skrev boken i en ”akut känsla av att något håller på att gå snett” och han har gångbara argument för att tidsbesparande teknologi som ordbehandling, e-post, voicemail, röstbrevlådor, mobiltelefoner och wap faktiskt gör oss till slavar. Ja, i den mån ordet ”informationssamhälle” inte bara är en kliché, något offentliga personer säger som en besvärjelse för att eventuellt framstå som tjugofem år yngre?

Ögonblickets tyranni bjuder på en ledig prosa med omsorg för detaljer och en slutplädering för hur man kan försöka bryta just ögonblickets tyranni. Enligt Hylland Eriksen är vi smittade. ”De små, uppstyckade fragmenten fyller mellanrummen, kilar in i helheterna och splittrar upp dem, förtränger allt som är lite gammalt, lite omfattande och lite tungrott”. Alltid tycks det finnas en paus att täta. Ett antal e-brev ska besvaras, spam-meddelanden ska kastas, telefonsamtal från callcenter avböjas, elektroniska agendor synkas, kraschade hårddiskar servas och så vidare.

IT orsakar olika biverkningar. Den nya informationsmängden är både frigörande, frustrerande och fascinerande. I nätverkens maskhål flyter datavirus, specialdesignade droger, mordvapen, barnporr och annat destruktivt tankegods omkring friare än någonsin.

Allt det här vet vi redan. Utan att det för den skull skapas en ny politik som sätter IT på dagordningen. Det är till exempel mycket enklare att diskutera taxeringsvärden än att analysera myten om millenniumbuggen som kostade Sverige någon miljard.

En av Hylland Eriksens teser är att IT externaliserar – utvändiggör – tankar, fakta, påståenden och känslor. Teknologin fryser det andra ungefär på samma sätt som museet fryser fast kulturen. Först var det boken, klockan och pengarna som utvändiggjorde språket, tiden och betalningsvärdet. I dag är det datorerna som abstraherar, standardiserar och synkroniserar stora befolkningsgrupper.

Hastighet leder till förenklingar. Hastighet skapar löpande-band-effekter. Hastighet leder till förlust av precision. Hastighet leder till krav på ännu mera hastighet. Slutpunkten kan bara vagt anas? ”graden av hastighet är direkt proportionell mot glömskans intensitet” (citerar Hylland Eriksen Milan Kunderas La lenteur (Långsamheten).

Men författaren har en plan. Helst vill han förstås undvika hastighetsdöden själv och bryta med det tayloriserade vardagslivet där till och med familjeliv och äktenskap står under press av ögonblickets tyranni. Varaktighet och kontinuitet förlorar. Spontanitet och innovation vinner.

En plan, för att skydda långsamheten. Hylland Eriksen föreslår bland annat att ”Stugans logik förtjänar större spridning”, ”Det mesta behöver man inte veta någonting om?”, ”Alla arbetstagare ska ha rätt att vara fria från e-post en månad om året utöver semestern”, ”Byggnader och utrymmen som används av allmänheten – restauranger, banker, hissar, bussar – ska vara mobilfria”. Andra typer av bromsar är ”Stadsplanering inriktad på långsamhetens arkitektur”.

Det gäller alltså att ta sig ur ett drogberoende. När jag för en tid sedan rådfrågade Stockhausen föreslog han en tripp till den hemlighetsfulla stjärnan Sirius. Där påstår han sig ha inrättat ett kosmologiskt parlament i stillhetens tecken. Men säg den som vågar bryta med sitt förnuft så dramatiskt?

Samhälle

Mikael Strömberg

ARTIKELN HANDLAR OM