ÅSIKT

Här är kraven, Kina

PER GAHRTON inför OS-beslutet i morgon:

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: SCANPIX
"Kinas agerande kan påverkas", skriver Per Gahrton.

Bordtennis-spelaren

J O Waldner tycker att det är självklart att Kina ska få anordna sommarolympiaden 2008. P O Enquist håller med och tror att en sådan internationell ansamling i Beijing automatiskt skulle främja demokratin. Men lämnade FN:s kvinnokonferens 1995 verkligen bestående spår efter sig? Är det inte snarare risk att ja till Beijing-OS utan reservationer skulle kunna tolkas som ett internationellt godkännande av regimen?

Å andra sidan skulle ett rakt nej, som regeringen och de flesta ledarskribenter förordar, knappast förbättra situationen för en enda kines. Snarare skulle ett blankt avslag stärka de grupper inom partiledningen som är övertygade om att åtstramade tyglar är enda sättet att bemästra de enorma sociala problem landet står inför.

Kan Kina överhuvudtaget påverkas utifrån? Finns det motsättningar i den politiska ledningen som kan skapa lyhördhet för det så kallade internationella samfundets synpunkter?

Visst undertrycker man dissidenter och fängslar folk som försöker skapa självständiga politiska och religiösa organisationer. Men samtidigt sker dagligen hundratals arbetarrevolter utan att slås ner av polis. Inför en OECD-konferens för ett par veckor sedan rapporterade den schweiziske sinologen Antoine Kerner att inte mindre än 120 000 sittstrejker och protestdemonstrationer av industriarbetare ägt rum i Kina under år 2000, en fördubbling sedan 1998. Praktiskt taget alltid bemöts dessa manifestationer seriöst och fredligt, myndighetspersoner tar emot delegationer och klagoskrifter och rättar sig ofta efter kraven.

En liknande paradox handlar om uttrycksfriheten. En del samhällskritiska böcker har förbjudits och myndigheterna försöker kontrollera Internet. Men samtidigt utges böcker som utsätter regimens politik för nedgörande kritik. Vid mitt senaste Kina-besök träffade jag författare till två böcker som hävdar att en WTO-anslutning kommer att leda Kina till social misär, splittring och förlust av det nationella oberoendet. Böckerna har kunnat spridas, författarna har inte drabbats av repressalier. En av dem, ekonomen Han De Qiang, kunde häromveckan delta i en konferens i Bryssel där han bland annat gav följande provokativa förklaring till att Kinas ledning vill in i WTO: "För att de rikas plånböcker inte ska hotas".

Hur ska sådana paradoxer förklaras? Under de många häftiga diskussioner jag haft med kinesiska politiker har mina samtalsparter aldrig påstått att Kina i dag är en fulländad demokrati och ett perfekt rättssamhälle. De har försvarat bristerna med att Kina inte är moget: Ni vill väl inte ha anarki i Kina? Mitt svar har förstås varit att demokrati är motsatsen till anarki.

Håller Kina på att inse det? Det finns visserligen gott om tecken på att så inte är fallet. Ulrica Messings bedömning i Expressen (1 juli) att "den demokratiska utvecklingen gått bakåt" delas av många Kina-observatörer. Men samtidigt rapporterar den ansedda Far Eastern Economic Review (21 juni) att Kinas Samhällsvetenskapliga akademi har gett ut en rapport där man skyller Sovjetunionens sammanbrott på "politisk diktatur och etnisk chauvinism". Bokens huvudförfattare, Xu Xin, säger till tidningen att detta naturligtvis har betydelse också för Kina, "det visar att politiskt deltagande och den lagstiftande församlingen måste spela större roll". Dessutom måste de etniska minoriteterna få större självstyre.

Kina är inte så monolitiskt som man kan tro. Kinas agerande kan påverkas. Om ett antal rimliga politiska villkor för Beijing-OS ställs upp, skulle skuldbördan för ett eventuellt nej entydigt placeras hos regimen. Den risken vill nog Jiang Zemin & Co helst undvika. Därför finns goda chanser att Kina skulle kunna uppfylla i varje fall några av följande krav i utbyte mot olympiska spelen 2008:

1. Släpp politiska fångar.

2. Avkriminalisera falungong.

3. Inled seriösa samtal med Dalai Lama om verklig autonomi för Tibet.

4. Ge oskyldiga offer för händelserna på Himmelska fridens torg 1989 upprättelse.

5. Reducera antalet dödsstraff, i varje fall till USA:s nivå.

Per Gahrton (Ordförande i EU-parlamentets Kinadelegation)

ARTIKELN HANDLAR OM