ÅSIKT

Synd, hot & kärlek

ULRIKA STAHRE läser om homosexualitet under förra seklet

KULTUR

historia

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jens Rydström

SINNERS AND CITIZENS.

BESTIALITY AND HOMOSEXUALITY IN SWEDEN 1880-1950

Svante Norrhem

DEN HOTFULLA KÄRLEKEN. HOMOSEXUALITET OCH VANLIGHETENS

BETYDELSE

Carlssons

Fram till 1944 straffades tidelag och homosexuella handlingar enligt samma lagparagraf. Skälet till den för oss så konstiga sammanslagningen var att bägge handlingarna var "brott mot sedligheten" - mot Gud, samhället och moralen. Unikt för den svenska lagstiftningen var att både kvinnor och män kunde åtalas (även om mycket få kvinnor verkligen blev det).

Detta är en av utgångspunkterna för Jens Rydströms avhandling i historia, Sinners and Citizens, där han visar hur moderniseringen av både lagstiftning och synen på sexualitet löper samman.

Jens Rydström lyfter fram ett enormt material ur en dold rättshistoria och täcker in en så lång period som 1880-1950. Vi möter allt från bonddrängar som delar säng och av en händelse har sex, soldatprostitution i storstäderna, homosexuella kotterier och nätverk, män och pojkar som ensamma eller i grupp sätter på kor, hästar och grisar. Men också ensamma lesbiska kvinnor som skriver brev till RFSU och sedermera lever lugnt och tillbakadraget i fasta förhållanden. Dessa lyckligare liv får inte så stor plats, de är svåra att hitta och eftersom avhandlingens viktigaste material är polisförhör och domstolsprotokoll ligger tyngdpunkten på problem: övergrepp, utpressning och våld.

Under de sjuttio åren skedde stora förändringar. Urbanisering, järnvägar och telefoner gjorde att kontakter mellan människor blev lättare och snabbare, den medicinska vetenskapens ökade inflytande gjorde att kategorin homosexuell kom att formas och det som varit "osedliga handlingar" i allmänhet blev uttryck för en identitet - medfödd och sjuk, men inte längre straffbar utan snarare vårdbar.

Urtypen för den homosexuelle mannen var en feminin, svag person som gärna ägnade sig åt förförelse av unga pojkar. Homosexualitet blev samma sak som pedofili (en uppfattning som ju fortfarande ibland visar sig hänga kvar). Rydström lyckas fånga både hur den homosexuella praktiken såg ut med allt vad det innebar av genus-, klass- och åldersskillnader och hur den sociala och juridiska kontrollen fungerade.

Men det intressanta med Rydströms avhandling, förutom de många rättsfallsbeskrivningarna, är att det blir tydligt hur det offentliga samtalet skapade både försämringar och förbättringar. Dels blev homo- och heterosexualitet två olika kategorier, dels blev fler och fler handlingar klassade som uttryck för en särskild läggning. Ömsesidig masturbation, som ingen brydde sig särskilt mycket om på 1800-talet, blev plötsligt uttryck för det främmande och onormala.

Rydström talar om ett paradigmskifte, från ett "sodomitiskt och penetrerande" till ett "homosexuellt och masturberande". Medan sexualiteten diskuterades som aldrig förr blev rättssystemet mer och mer kontrollerande. Tidelag försvann från agendan - det fanns helt enkelt inte någon sådan identitet.

Hoppet kunde inte vara större än till det tysta Västerbotten som Svante Norrhem har närgranskat i Den hotfulla kärleken. Här är samtalen frånvarande och några homosexuella finns inte i offentligheten. Däremot finns homosexualitet - som hot och synd.

Norrhem skriver om tiden 1950-1980 och tar sig an sin uppgift som en historieantropolog, läser förbryllad om alla uttryck för heterosexualitet, undrar varför västerbottentidningarna inte recenserar litteratur med homosexuellt tema, och kommer slutligen fram till att när det gäller att skriva om sex, är ämnet alltid sammankopplat med våld - oavsett alla läggningar: "sexualitet är en sorts våld som vuxna män utövar gentemot kvinnor och barn".

RFSL bildades 1950 men fick ingen lokalavdelning i Umeå förrän 1972. Dessförinnan fanns förstås medlemmar även från Västerbotten, men svårigheterna var många. Kraven på diskretion gjorde att medlemmarna knappt kunde få kontakt med varandra och det var svårt att bli medlem om man var ensam i en liten by eftersom det krävdes en rekommendation av någon annan.

När RFSL etablerar sig i Umeå och även ordnar fester i städerna runtomkring visar det sig att folk åkte bort från sin hemstad för att gå på gay-party. Att som Skellefteåbo riskera att träffa en bekant i hemstaden var värre än att åka trettio mil och garanterat befinna sig bland främlingar.

Smygeriet och tystnaden härskar i större delen av Norrhems studie. Och tystnaden kring homosexuella, skriver han, beror på talet om homosexualiteten. Ett tal som oftast var fördömande. Tystnaden har också vidgat avståndet mellan hetero- och homosexuella.

Medan offentliga uttryck för kärlek blivit mer och mer tilllåtna i en heterosexuell värld, har frånvaron blivit tydligare. På 40- och 50-talen gömdes allt undan, under senare decennier bara det udda. Detta hänger förstås också ihop med det Jens Rydström granskar i sin avhandling: kategoriseringen av sexualiteter. Homosexualitet är ett begrepp, och under förra seklets början straffades bärare av detta begrepp. Senare internaliserades bestraffningen och homosexuella valde att smyga undan.

Ställda bredvid varandra är ingen av de här studierna någon rakt igenom upplyftande läsning. Ett drygt sekels förtryck och mänskliga tragedier å ena sidan, långsamma förbättringar å den andra. En hel del skillnadsmarkörer finns fortfarande kvar. Och 1900-talet är på många sätt mycket långt borta.

Ulrika Stahre

ARTIKELN HANDLAR OM