Aftonbladet
Dagens namn: Ursula, Yrsa
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Farbror Walts mörka sidor

TORSTEN KÄLVEMARK ser Marc Eliot komplicera bilden av ”barnens bäste vän”

biografi

Marc Eliot

SAGAN OM WALT DISNEY

Övers. av Johnny Lindholm

Epsilon Press

    Vem har näst Jesus betytt mest för det svenska julfirandet?

Walt Disney förstås – mannen som får miljoner människor i detta land att anpassa årets höjdpunkt till ett tv-program fyllt av idel gamla bekanta, den amerikanske filmskaparen som låtit fridens evangelium förkroppsligas av en testosteronbefriad tjur och som låtit kärlekens band symboliseras av en gemensam spagettisträng.

Farbror Walt är barnens bäste vän, det har vi länge vetat och det är också den bild som förmedlats av ett dussintal biografier, av tusentals artiklar, radio- och tv-program. Hans storhet har också bekräftats genom 29 Oscar-statyetter, fyra Emmy-utmärkelser, den amerikanska Freedom Medal och den franska Hederslegionen.

Men finns det möjligen något bortom blommorna och sången? Har ikonen kanske en okänd baksida? Marc Eliot vill hävda det och han berättar sagan om Disney med ett mörkare tonläge än de flesta som skrivit om den legendariske tecknaren och filmmakaren.

Disneys filmer är naturligtvis ett utmärkt underlag för den som med en osmält psykoanalytisk metod vill försöka skapa sig en bild av hans personlighet. Är övergivenheten eller sökandet efter ett kärleksfullt föräldraskap i filmer som Bambi, Dumbo eller Snövit i själva verket en spegling av Disneys egen osäkerhet om sitt ursprung? Enligt Eliot kunde han nämligen aldrig bevisa var, när eller ens av vem han var född, något som satt djupa spår i både hans liv och diktning.

Marc Eliot anser också att denna olösta livsgåta skickligt utnyttjades av den ökände FBI-chefen J Edgar Hoover. När Walts stränga pappa dog samtidigt som filmbolaget befann sig i ett mycket kritiskt skede blev Disney ”än mer psykologiskt sårbar för Hoovers faderliga påverkan”.

 

    Det är svårt att känna sig övertygad om det seriösa i denna typ av analyser. Visst har Eliot upptäckt och lyft fram mindre smickrande sidor hos Walt Disney. Han pekar, förutom på kopplingen till FBI, på Walt Disneys kamp mot Hollywoods fackföreningar, på hans medlöperi i kommunistjakten efter andra världskriget, på hans illa dolda förakt för de judiska grupper som dominerade de olika drömfabrikerna.

Ändå känner man sig under läsningen villrådig. Ger Eliot en sann bild av en komplicerad personlighet eller har de kritiker rätt som anser hans bok vara en oseriös skandalkrönika? Allt tyder på att hans spekulationer om Disneys härstamning är gripna ur luften och han har i den debatt som förts sedan boken först kom ut 1993 beslagits med allehanda fel.

Å andra sidan har författaren haft formidabla motståndare att kämpa mot: en förorättad familj och ett mäktigt affärsimperium i mångmiljardklassen som slåss för ett varumärke. Dessutom en skara devota Disney-dyrkare som absolut inte vill höra något som kan störa deras bild av den gode farbror Walt.

 

    Så nog vill den som inte är expert på den tecknade filmen och dess mästare ändå tro att all denna uppståndelse inte enbart beror på författarens fantasi och bristande faktakontroll. Uppenbarligen har ett antal ömma tår blivit trampade på.

Därför: glöm att denna biografi förefaller opålitlig med påfrestande övertolkningar och glidningar, glöm att den svenska språkdräkten lider av anglicismer. Med alla sina svagheter har Marc Eliot kanske ändå bidragit till att den samlade bilden av Walt Disney blivit något mer komplicerad.

 

Torsten Kälvemark
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet