ÅSIKT

Inte en krona till kungen!

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Bör privatiseras. Bilden är ett montage. http://wwwb.aftonbladet.se/vss/special/storfragan/fraga/0,1935,3670,00.html

JAG ÄR INTE MED

i kyrkan. Jag tror inte på Gud. Finner idén om Jesu comeback på jorden lika orimlig som att jag, vid skötsamhet och lydnad, skulle garanteras en plats i Himmelen. Alltså går jag ur kyrkan, och betalar därför inte en spänn av mina skattepengar till kristendomens bedrägliga försäkringsbolag.

Det är bra att det är på det viset.

Jag tycker inte om monarkin och Kungen och Silvia heller. Inte så att jag vill åt dem personligen, men det retar mig att jag måste betala till dem. Att jag bildligt talat är med och pröjsar konungens kalsonger och drottningens förskräckliga huvudbonader.

Men där får jag inte välja.

Det vore rimligt, särskilt i dessa tider då valfrihet är högsta dygd, då medborgaren förväntas delta aktivt i alla andra val, från vilket taxibolag som ska få äran att forsla hem en från krogen till vilket finansinstitut som ska få förtroendet att spela ihop till ens pension.

Dummare är jag inte än att jag begriper att det är näst intill omöjligt att avskaffa monarkin och ersätta den med republik. Vilket naturligtvis vore det enda raka. Socialdemokraterna har gjort ett halvhjärtat försök genom att i evigheter ha republikkravet inskrivet i partiprogrammet. Och Vilhelm Moberg (åh, vad man kan längta efter hans fula tryne och vassa penna) försökte i en, på sin tid, uppmärksammad pamflett.

Men Sverige är inget land av uppror och revolutioner. Vi rycker på axlarna, och ler lite förläget varje gång den monarkistiska operettföreställningen drar igång. Otids-enligt, jo, men låt dom vara, dom är så oförargliga, och barnen så söta och väloppfostrade. Inte ens när kungen provocerar konstitutionen och gör politiska utspel långt utanför sina befogenheter reagerar vi särskilt mycket.

Men... nu läste jag i tidningen om det norska bröllopet. Fyrtio miljoner kostar det. Pengar som skattebetalarna pytsar in för att 800 gratisätare ska kunna hylla Haakon och Mette-Marit.

Fyrtio miljoner!

VAD KOMMER DET

då inte kosta när Victoria, Carl-Philip och lilla Madeleine ska till å gifta sig om några år. Jag menar, tre ungar.

Också det måste jag vara med om att betala, fast jag inte vill.

Nu är inte jag en som bara gnäller. Jag har några konkreta förslag:

Låt den enskilde medborgaren själv få välja om han eller hon vill betala till Kungahuset eller ej.

Privatisera monarkin. Låt kungen bära sina egna kostnader. Han kan exempelvis ta betalt för sina framträdanden. Hundratusen, plus traktamente, för ett Kinabesök. Ericsson betalar gaget. Femtiotusen för bandavklippning i samband med invigning av ny motorvägssträcka. Skanska pröjsar. Tio lock för att prata vid nytt köpcenter i Vänersborg. Den lokale Ica-handlaren står för fiolerna. Ja, ni förstår upplägget.

Man kan inte bestämma i detalj vart ens skattepengar går. Det är riktigt. Jag betalar gärna skatt, även om jag inte tycker det är särskilt sexigt, till sådant vi behöver: skolor, vägar, vården.

Men Kungahuset och Kyrkan är sannerligen inget vi behöver. De institutionerna är överbyggnader. Plymer och paljetter. Ritualer.

De av mina skattepengar som nu tillfaller hovet, skulle jag hellre se satsas på nåt med miljö, varför inte till utvinningen av fossila bränslen.

Anders Paulrud