ÅSIKT

Lagen upphör vid fastlandet

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Björn Molin
Dagens Gormander

Horisonten flimrar i värmen och båten flyter fram som en smörklick i en stekpanna. Vi befinner oss i Stockholms skärgård och plaskar långsamt mot en grynna som heter Dråparkobben. Mot väster anar vi ett skär som lokalbefolkningen döpte till Knullfritt men vars namn taktfullt ströks av kartritarna.

Förr i tiden kunde man gå i land lite överallt. Myndigheterna införde strandskydd för att folk skulle få fritt tillträde till stränderna. Ingen får bygga närmare vattnet än hundra meter.

Så bra.

Varför är i så fall stränderna fulla av nya kåkar? Den som till exempel försöker lägga till vid Snuskskär möts av en skog av skyltar och en vildsint dobermann med fradga runt nosen.

En gång försökte vi lägga till vid Blidö då vi skulle besöka våra barn på ett kollo där. Vi pratade med en dam och fick ett motvilligt medgivande att stiga iland med en jolle. Men när vi återvände hade de boende mobiliserat en vaktstyrka eftersom en "äldre dam", enligt ryktet "hade blivit överfallen av personer som trängt in på hennes privata mark".

Blidö är nog värst i hela Sverige. Vid stränderna trängs skrytbyggen utrustade med panoramafönster. Hur kan nån ha fått byggnadslov där? undrar jag.

Inte så konstigt, svarar en god vän som brukar hålla till på Blidö. Gubben som ägde sågen var också ordförande i byggnadsnämnden. Blidö är Skamsund.

På Naturvårdsverket är man upprörd. Kommunerna bryter mot lagen. I dag är det Värmdö som är värst.

Det är så svårt att säga nej, säger ordföranden i Värmdö byggnadsnämnd, Marianne Essén (kd) till Dagens Nyheter. Om alla andra har fått bygga så varför ska just du inte få.

Polisen för sin del brukar säga att vid fastlandet upphör lagen. Skärgården är laglöst land. Här finns en hel värld av märkliga transaktioner och allihop tycks sluta med den försoning som innebär att alla blir nöjda.

Så går det inte till i Sverige, tänker jag. I byggnadsnämnden sitter redbara personer och det är bara utomlands man kan köpa sig till ett byggnadslov.

Vår båt passerar just Mörtholmen. Där lät gubben Söderman uppföra sju stugor för uthyrning. Hyresgästerna fick inte rensa bort sly när de ville ha sjöutsikt. Risken fanns att myndigheterna upptäckte kåkarna.

Södermans son åkte fast för diamantsmuggling eller nåt. Men Söderman åkte inte fast. Tvärtom. Kåkarna blev godkända i efterhand. Undrar just vad det kostade.

Nu stängs stränderna. Lika bra att slopa strandskyddet, menar en del. Vi upplåter skärgården till tyska miljonärer. Resten av befolkningen får sitta kvar hemma i förorten under semestern.

Dråparkobben försvinner i båtens kölvatten och i solflimret anar vi nästa grynna som heter Gråtstenarna.

Doktor Gormander