Aftonbladet
Dagens namn: Klemens
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Doktor Gormanders hustruskola

Det ska väl inte vara så svårt att få ordning på honom. Det är så de flesta kvinnor tänker när de bildar familj. Hemmets dörr slår igen som ett kassaskåp och där sitter han.

Hjälp, var är jag? tänker han.

Du är hemma, älskling, säger hon.

Underbart, säger han. Var vill du göra det - på köksbordet?

Uppgiften att få ordning på mannen är inte alls så lätt som det verkar. Jag har under min långa praktik mött många kvinnor som efter en tids äktenskap reagerat med oro och ibland ångest.

De betraktar äktenskapet som ett livslångt projekt för uppfostran. Hon älskar honom förstås när de vandrar ut under risgrynen på kyrktrappan och tänker att egentligen är det bara lite finslipning som återstår.

Han vill inte bli finslipad.

Bara vi kommer till ro, tänker hon. Det är då finslipningen ska påbörjas och i samma sekund slår dörren igen om honom med ett olycksbådande och sugande kloppf. Uppfostran handlar om en fåfäng dröm om att skapa sin egen avbild.

Hon vill ha honom som sig själv.

Flera av mina hustrur har berättat om chocken de erfor över frukostbordet den där första morgonen. Det var som att plötsligt ha fått hem ett stort husdjur, sa en.

Fast med en skillnad. De flesta husdjur går att tämja.

Med mannen är det mer komplicerat. Han kan tränas att gå och handla själv och även stoppa sina kalsonger i en tvättmaskin. De flesta män har också börjat förstå att de inte har rätt att aga sitt husfolk eftersom husbondestadgan är slopad. Men i många fall är det som att försöka tämja en katt. En gång ordnade jag i gamla Stockholms-Tidningens regi en tävling om Sveriges duktigaste katt. Som vinnare utsågs en katt som kunde spola toan själv och säga mamma. Problemet var bara att katten aldrig var på humör när de lyckliga ägarna skulle förevisa dess färdigheter.

Så är det också med mannen när hon visar upp honom för sina väninnor. Han vill inte bli tam. Han lufsar omkring i våningen och ibland kan hon höra honom grymta när han bökar i skafferiet.

Undrar du aldrig vem du är, Gormander? brukade en av mina hust-rur fråga.

Jo, svarade jag. En gång när vi var på husvagnssemester och tittade på Lasse Berghagen i en 12-volts tv.

Mannen har faktiskt en själ. Det slogs fast vid en stor vetenskaplig kongress 1962, enligt Arthur Koestler. Men mannen har sällan nära vänner. Unga män strövar ofta omkring nattetid på gatorna. Ibland uppträder de i flockar utanför stora arenor.

    Den traditionelle mannen svarar korthugget när hon vill prata om hur de egentligen har det tillsammans. Han misstänker en fälla och att hon egentligen vill klaga på honom. Han blir liksom stelfrusen.

Han anser det dessutom omoraliskt att tala i telefon mer än tre timmar i sträck.

Gudrun Schyman menade nyligen att männen lever i talibanernas värld. Självklart. Det finns bara en värld.

Vad ska vi göra med mig? sa jag en morgon i ett plötsligt anfall av självutplåning.

Måste vi göra nåt med dig? undrade hon.

När jag vaknade kände jag mig som en taliban, sa jag. Jag skulle vilja sätta en gurka på ditt huvud.

En burka, sa hon tålmodigt.

Sen åt vi vår filmjölk under tystnad. Jag tror att hon har gett upp tanken på uppfostran. Vad som återstår är kampen om utrymmet i kassaskåpet som vi bebor. Vi har båda insett avståndets betydelse. Det är avståndet som får luften att blixtra.

Doktor Gormander
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet