Aftonbladet
Dagens namn: Klemens
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

En stjärna i badkaret

    Puccinis Manon Lescaut har inte spelats i Göteborg sedan tjugotalet och i Stockholm inte sedan Jussi Björlings och Hjördis Schymbergs dagar på femtiotalet. Nu är det äntligen dags igen och i titelrollen har man en sångerska som ensam förmår lyfta föreställningen i kraft av lystern och lättheten i sin sopran . Ann-Marie Backlund har utvecklats ytterligare efter sin Leonora i Trubaduren i fjol och nu som Manon har hon en rent hänförande övertonsglans och spännvidd i rösten.

Men när det gäller karakteriseringen av Manon och hennes pendlingar mellan ytlighet och äkta känslor, kunde hon fått bättre hjälp av regissören Vernon Mound - som heller inte får det att tända riktigt mellan Manon och den fattige tenoren Des Grieux.

I gengäld har han lyckats briljant i den inledande aktens masscen som förflyttats från ett värdshus på 1700-talet till en järnvägsstation på Puccinis tid med cyklister, tåg, liv, rörelse och fint fångad komediton. I andra och tredje akten finns mindre lyckade inslag som att Manon inledningsvis placeras i ett badkar (ett slitet grepp), vilket inte alls passar med de repliker hon har att sjunga.

 

    Det går inte att ta sig friheter med den noggranne Puccini och även i tredje aktens parad av utvisade kvinnor haltar sambandet mellan scen och partitur. Skalet av första aktens järnvägsstation följer också med ända ut i sista aktens amerikanska ödemark, som helst bör vara lika tom och öde som den arma Manons jämmerliga livsinnehåll.

Musikaliskt är det inte bara Ann-Marie Backlund som förtjänar utropstecken. Göteborgsoperans orkester visade i höstas i Poulencs Karmelitersystrarna vilken förstklassig operaorkester den är och gör det här igen. Patrik Ringborg, som i Tyskland utvecklats till en synnerligen driven operadirigent, håller raska tempi men har rytm och frasering under perfekt kontroll.

 

    Tenoren Gustavo Porta får inledningsvis pressa sig en del för att hålla orkestern stången men det lossnar för honom i den sorgesamma slutakten. Mycket stabila insatser i alla andra partier och som helhet bevisas eftertryckligt att denna Puccinis genombrottsopera trots vissa dramaturgiska brister är ett mycket slagkraftigt stycke.

Lennart Bromander
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet