ÅSIKT

Nubbar, dans och trams

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Roger Stenberg
Claes Hartelius och Göran Engman i "Köpmannen från Venedig".

■ ■ Det handlar om etnisk rensning. Inte det slag av tvångsförflyttningar som vi känner från utrikesnyheterna, utan om de mer subtila sätt som ett samhälle stöter ifrån sig främmande element: tysta regler, sociala beteenden och ryggdunkar likar emellan.

För att nå dit med ”Köpmannen i Venedig” har regissör Voula Kereklidou, som står för Upsala stadsteaters uppsättning, tvingats ta betydligt mer än ett skålpund text från Shakespeares pjäs. Antisemitismen är nedtonad, med Shylock ska vi, hans grymma krav till trots, hysa sympati.

På det hotell i Venedig dit handlingen förlagts, som såge vi en grupp svenska redare på affärskonferens, festas det följaktligen på det där lite oskyldiga, men i grund och botten mycket svenska sättet; mycket nubbar och älgmössor alltså. Juden Shylock blir en representant för vilken invandrare som helst, i stället för den komplexa person Shakespeare skapade.

Det är synd, inte minst då Staffan Göthe torde vara en av Sveriges bästa skådespelare i just den rollen. Nu får han hålla igen, men är ändå bäst på scen.

■ ■ Han följs tätt av Göran Engmans Bassanio och Claes Hartelius Antonio, båda gör de sina roller med ett slags lyckad omedvetenhet om sin främlingsfientlighet, bussiga killar som ställer upp för varandra.

Men vägen till domstolsscenen, en av de få scener som håller, kantas av allt för mycket trams och dans. Syftet må vara att göra publiken generad, men det är väl knappast meningen att vi ska tråkas ihjäl av längtan efter de köttbitar som uppsättningen saknar.

teater

Claes Wahlin