Aftonbladet
Dagens namn: Tore, Tor
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Kan det onda tigas ihjäl?

Pim Fortuyn är död, men nyfascismen lever. I Sverige har 3,8 procent av gymnasieeleverna röstat på sverigedemokraterna i Ungt val. Med tanke på att partiet inte tillåtits besöka skolorna och sprida sitt budskap är resultatet chockerande.

Förvånad blir jag däremot inte. Jag har lyssnat på Lisbet Palme.

Aulan var full av tvångskommenderade elever. Skolan uppmärksammade Förintelsedagen och hade bjudit in Lisbet Palme som talare. Hon talade – om demokrati, tolerans, mänskliga rättigheter, om onda ideologier som hotar allt det goda: fascism, rasism.

Han var en av eleverna.

Jag kommer aldrig att glömma honom.

Han ville ställa frågor till Lisbet Palme. Deras diskussion slutade med att Lisbet Palme darrade av återhållen ilska medan killen nästan hade tårar i ögonen.

– Men hur kan du stämpla en ideologi som ond? vädjade han. På det viset blir varje förnuftig debatt omöjlig.

– Vissa ideologier är onda, svarade Lisbet Palme.

Hon hade inget mer att säga honom, vände sig bort.

Några elever väntade på att få hennes autograf. De flesta var på väg därifrån, till skolmatsalen. De hade redan fått en stor portion av den offentliga lögnen nertryckt i halsen.

 

    Den offentliga lögnen i Sverige i dag är att vi kan tiga ihjäl nyfascismen. Det heter att vi inte ska ge dem legitimitet. Som om de inte redan hade det.

 

Den förtvivlade killen ställde en vettig fråga till en företrädare för det politiska etablissemanget. Hon vände honom ryggen.

Högerextremisterna har fått sina framgångar serverade på ett fat av denna vänster som föredrar att tala i metafysiska termer framför att bemöta nyfascisterna med klassanalys.

Det progressiva förlaget Ordfront har gett ut en bok som heter Sverigedemokraterna – den nationella rörelsen av Stieg Larsson och Mikael Ekman. Deras syfte är att de unga väljarna ska ta avstånd från partiets politik.

Men de lyckas bara uppnå raka motsatsen. De ägnar 323 sidor åt att framställa ledande sverigedemokrater som paranoida, kriminella, odugliga. Först i efterordet, i förbigående, nämner författarna att ”SD är i många avseenden ett lockande parti. Där finns en entusiasm, intressegemenskap och politisk framgångsanda ... Sverigedemokraterna når faktiskt ut i skolor och ungdomsgrupper”.

 

    Om de nu är så odugliga och löjliga – vad är det då de lockar med? Vad finns det för substans i det sverigedemokraterna säger? På vilket sätt håller inte det de säger för kritik?

I Dussinet fullt (Norstedts 1982) har Jan Myrdal påpekat att ”verklighetens nazister och fascister inte hade någon likhet med Hollywoods och seriemagasinens svartstövlade sadister. De var så farliga just därför att de framträdde som det sympatiska alternativet. Vänstern spelade dem argumenten i händerna”.

Vänstern i Sverige får inte begå sina europeiska kamraters misstag. Att låta extremhögern ha monopol på en rad politiska frågor är dumt.

Att låta sig representeras av Lars Lejonborg på barrikaderna är också dumt.

 

 

 

 

 

 

 

Inga-Lina Lindqvist , Författare
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet