Aftonbladet
Dagens namn: Tore, Tor
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Här slår jag Svennis med 15-1...

Mikael Strömberg om en tränares extraknäck - och låten han inte borde spela för sitt lag

    Vilken besynnerlig produkt, skivboxen med Sven-Göran Erikssons Klassiska Favoriter på Naxos. Jag ser några producenter runt ett bord en fredag klockan 16. Nu ska nästa säljidé värkas fram. Vad gör vi inför fotbolls-VM? Svennis kommer ju från Torsby, klappar hans hjärta fortfarande för Ack Värmeland du sköna? Hur skapar vi en chimär av lycklig harmoni kring klassisk musik och ledarskap? Går det att återanvända gamla Naxos-inspelningar för att tjäna nya friska pengar?

 

    Min fråga: Hur kommer det sig att Svennis favoriter råkar finns förlagda hos Naxos?

Resultatet blir i stil med "Känd coach spelar skivor till kaffet". Trevligt och fullständigt intetsägande. Då är det bättre klös i Mellberg och Ljungberg. Och hur är det tänkt att Brian Glanvilles i och för sig utmärkta text Fotbolls-VM 1930-1998, ska matcha cd-skivorna? Här inträffade antagligen ett riktigt hjärnsläpp i Naxos ledning.

Eller som Svennis uttrycker det i sitt lilla häfte om livet, ledarskapet och låtarna: "Det gäller att kunna koppla bort arbetet" annars blir vilken människa som helst tokig, hjärnan kommer att bli som en fotboll!"

 

    När man ser laguppställningen på cd 1 Rule Britannia - Musik för uppladdning, cd 2 Forza Italia! - Musik för match och cd 3 Värmeland du sköna - Musik för avslappning, är det svårt att inte erinra sig Monty Pythons fotbollsmatch mellan filosofer. Mycket tänka före och efter och lite sparka. Nej, faktiskt helt mållöst under tvåhundrasjutton minuter.

Det största jobbet mellan England och Sverige utförs nämligen på mittfältet.

    Edward Elgar versus Hugo Alfvén. Elgars pampiga imperialistmusik mot Alfvéns yppiga huldror i folkmusikdräkt. Ingen vinner. Men den brittiska uppställningen med Delius, Coates, Binge, Wood och Parry ter sig rätt ynklig mot svenskarna Larsson, Lindberg, Wirén, Berwald och livsfarlige backen Peterson-Berger.

Själva matchmusiken i frustande framåtanda består av ett märkligt urval där Wagners Valkyrieritt nog är det märkligaste. Är det bara jag som associerar den ödesmättade operamusiken till Francis Coppolas film Apocalypse? Där en svärm stridshelikoptrar mejar ner en vietnamesisk by till tonerna av Wagners ritt! Hur illa passar inte det här.

 

    Det finns en övertro på att man kan läka saker med klassisk musik och att musik kan användas för vissa ändamål i samband med coaching, fokusering, avslappning och kanske rent av dopning. Det är Svennis favoriter ett bra exempel på.

"Det är viktigt att man ibland sätter sig ner och bara lyssnar", skriver Sven Göran Eriksson. Så sant. Men låt för guds skull inte dina mannar, mitt i matchens hetta, lyssna till Chatjaturjans Sabeldans. För då får hela laget gult kort.

Jag kan inte mycket om fotboll, dubbskorna från 80-talet ligger fortfarande kvar i kartongen. Men jag är en jävel på musik. Här vinner jag med 15-1 över Svennis. När jag slår en hårt skruvad Karlheinz Stockhausen i vänstra krysset är han chanslös med sina pastoralsviter och fäbodpsalmer. Eller när jag dribblar från eget mål och avslutar med en tunnel mellan benen på Svennis till tonerna av Frank Zappas G-Spot Tornado. Då.

Musik för romantiker kan vara bra till mycket, för psyket och för att få tiden att gå. Men absolut inget att vinna fotboll på.

Mikael Strömberg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet