Aftonbladet
Dagens namn: Amalia, Amelie
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Polisen – som folk är mest

Samhälle

Bengt Rolfer och Janne Sundling

EFTER KAOSET

Femton poliser berättar om EU-kommenderingen i Göteborg

Polisförbundet

  "Efter kaoset" beskriver femton polisers situation under Göte-borgskravallerna. Foto: Niclas Hammarström

    Poliser, vad är det för ena? En har tidigare jobbat som vaktmästare, en annan som sjukvårdsbiträde, någon är uppvuxen på bruket och en på en gård i Vaxholm. När jag läser intervjuboken Efter kaoset, där femton poliser berättar om EU-kommenderingen i Göteborg är det inte en blick rakt in i den repressiva statliga våldsapparaten jag får utan en blick rakt ner i svenska folkdjupet - och jag tror också det är den viktigaste förklaringen till att allmänhetens stöd för polisens insatser varit och är så stark. Poliskåren är helt enkelt folklig.

 

    Polisernas kritik av polisledningen är genomgående hård. Förberedelserna var usla och många vittnar om en svårt hierarkisk, toppstyrd polisledning där Håkan Jaldung skulle bestämma allt. "Det stora misstaget i Göteborg var att det var sådan jäkla prestige i ledningen", säger en kvinnlig ridande polis.

Efter kravallerna har relationerna mellan facket och arbetsgivarna också varit "frostiga", påpekar en facklig förtroendevald. Flera poliser är dessutom mycket besvikna över utfallet i de senaste löneförhandlingarna, de känner sig svikna.

Alltså: polismakten faller sönder i de vanliga samhälleliga beståndsdelarna och även inom polismakten pågår naturligtvis den gamla hederliga klasskampen.

 

    Mest oroande är att flera poliser pratar så mycket och så oreflekterat om spänningsmomentet i polisyrket. En ung polisaspirant talar om "odödlighetskänslan" och hon säger: "Allt är så himla kul... ibland efter en biljakt eller när man gripit någon är det så att benen skakar." Andra berättar om tomheten och rastlösheten som kommit efter Göteborgskommenderingen: de saknar actionkänslan! Herregud, det verkar som om åtskilliga poliser såg fram mot konfrontationerna lika mycket som den så kallade våldsmobben.

Den stora poängen med denna intervjubok är annars att den visar att våldsmonopolets anställda inte är några mystiska legoknektar, de är som folk är mest och jag tror att denna bok, utgiven av polisfacket, på det sättet är nyttig läsning inte minst för de mest statskritiska anarkisterna. I kritiken av polisledningen är skillnaden mellan aktivister och poliser egentligen inte så rasande stor.

Göran Greider
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet