ÅSIKT

Vem skrev och sade vad? När? Hur?

Jan Myrdal granskar en lista över svenska nazistsympatisörer

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Den redovisning av medlemmar och sympatisörer till de nazistiska organisationerna i Sverige vilken Tobias Hübinette publicerat på Carlssons förlag är blott delvis användbar. Ty den har principiella brister.

Då Hübinette ej haft tillgång till matriklar saknar jag själv sådana namn som jag med visshet vet varit avgiftsbetalande medlemmar i nazistiska partier före år 1945.

För Svenska nationalsocialistiska partiet redovisar Hübinette till exempel 557 namn från partipressens jul- och nyårshälsningar och aktieägare i Förlags AB Vår kamp. Av denna tillfälliga uppräkning blir det knappast möjligt att dra några slutsatser.

Men i Clarté nr 6 1947 publicerade Sven och Lasse Danvik artikeln Den svenska nationalsocialismens medlemskader i blixtljus. Den artikeln om just det Svenska nationalsocialistiska partiet finns att läsa på Kungliga biblioteket i Stockholm. Men den förekommer inte bland Hübinettes källor; den kyrkoherde Sigfrid Norberg, Prästgården, Östra Karup, vars medlemsansökan återges i faksimil i artikeln (Vår kamp skall segra!) återfinns heller inte bland Hübinettes namn.

Såvitt jag minns från den tiden var artikeln i Clarté en sammanfattning av den uppsats Sven Danvik då skrivit för Göteborgs högskola. Den uppsatsen bör finnas i dess arkiv.

Arbetet grundades på tillgången till det Svenska nationalsocialistiska partiets medlemsarkiv. Vid Järntorgsbranden hade en radikal brandman larmat Sven Danvik på Arbetaretidningens redaktion något kvarter bort om att det fanns konstiga papper på en brinnande vind. Sven hade, som den gode journalist han var, omedelbart störtat dit och med risk för livet räddat arkivet ur lågorna.

Jag minns detta arkiv mycket väl. Det var otroligt intressant att bläddra i. Det innehöll 1 662 medlemsuppgifter med namn, adress och födelsedatum. 1 506 av dem hade på sina anmälningsblanketter uppgivit sina yrken. Det bör nu finnas i någon låda från Göteborgs dåtida högskola.

Sven och Lasse Danvik kunde på grundval av detta material redovisa medlemmarnas könstillhörighet (96,68 procent män, 3,32 procent kvinnor), klassbakgrund enligt dåtida socialgruppsindelning (för hela riket: 4,64 procent från socialgrupp I, 66,67 procent från socialgrupp II och 28,69 procent från socialgrupp III), åldersfördelning och yrkestillhörighet.

De kunde dessutom i detalj jämföra situationen i Göteborg med Stockholm och en typisk mindre ort som Kinna. Av medlemsregistret framgick att partiet var ett utpräglad medelklassparti (med ovanligt starkt inslag av småhandlare och kontorister). Den enda verkligt samlade arbetarkategorin var skogsarbetare. Metallarbetare, grovarbetare och textilarbetare var starkt underrepresenterade.

Materialet - med ålder, namn, adress och yrke, gav möjlighet för bröderna Danvik att dra slutsatser:

"Av anställningsförhållandena att döma stod de flesta arbetarna i ett modernt patriarkaliskt förhållande till sina arbetsgivare. Ett personlighetstest skulle här förklara resten.

Med medelklasskikten förhöll det sig på annat sätt. Här kan man tala om en verklig förankring bland småhandlare, handelsresande, gymnasister, kontorister, poliser, lägre militärer och så vidare."

Den artikeln förtjänar att återutges!

När det gäller att diskutera den organiserade nazismen i Sverige finns två användbara metoder.

Antingen går man efter medlemsmatriklar. De ger möjlighet att socialt analysera vilka grupper som organiserade sig. (Ålder, kön, adress, yrke, socialgrupp.) Det gjorde Sven och Lasse Danvik och kunde dra intressanta slutsatser.

Där ger Tobias Hübinette i Den svenska nationalsocialismen ett brukbart råmaterial från Riksföreningen Sverige-Tyskland och Per Engdahls Svensk opposition. Det återstår att bearbeta.

Men de återstående många tusen namnen i boken saknar egentligen värde. Jul- och nyårshälsningar kanske är av polisiärt intresse men inte mer.

Eller också får man sätta sig och noga läsa igenom bevarade texter. Protokoll och - framförallt - tidningar och tidskrifter. Vem skrev och sade vad? När? Hur? Då blir namnen viktiga. Då blir det möjligt att analysera den senare moderate eller socialdemokratiske politikerns handlande och uttalande utgående från vederbörandes ursprungligare värderingar. Finns ett brott? Har en Saulus blivit en Paulus? Är det ett fullföljande? Kan man spåra Saulus i Paulus?

Jag har till exempel skrivit om Christer Strömholm och Nordisk ungdom. Hans namn finns inte i någon Hübinettes lista vad jag kan se. Men även om han stått på någon julhälsning hade det varit såväl politiskt som intellektuellt ointressant.

Det viktiga är i stället att verkligen se efter vad "kamratskapsledare" Strömholm sade och skrev. Hans uttalanden är ganska representativa för vad som sades i Nordisk ungdom. Men än viktigare än den politiska hållning till Spanienkriget han redovisade i Lundholmarnas ungdomstidning Stormfacklan är faktiskt det sätt han formulerade sig på.

Ty den politiska hållningen kunde han ändra - och vad jag sett gav han utåt i efterhand sitt Spanienintresse närmast motsatt politisk innebörd - men det typiskt strömholmska i det han då skrev i Stormfacklan, hans grundläggande estetik, kitschigheten, våldskitschigheten, förblev honom densamma genom decennierna och präglade hans arbete ända fram till hans död. På detta sätt blev mig hans tidiga texter i den nazistiska ungdomsrörelsen klargörande när det gällde att bedöma hans vidare konstnärliga insats.

Men om man vill arbeta på det sättet då får man som jag gå igenom tidningarna sida efter sida. (Nyttigt är om man då som jag har några hyllmeter av dem.)

Jan Myrdal

ARTIKELN HANDLAR OM