ÅSIKT

Män och sex - ingen förstår oss som hon

Göran Hägg läser en storslagen, lysande Joyce Carol Oates

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: MARION ETTLINGER
Joyce Carol Oates.

Årets stora berättelse av Joyce Carol Oates Mitt i livet - En roman om kärlek tar oss med till Salthill, alldeles i utkanten av det Oates-land där hennes viktigaste verk vanligen utspelas. Vi befinner oss i staten New York, upp utefter Hudson-floden. Men tillräckligt nära Manhattan för att flera av personerna ska kunna pendla.

Även socialt är vi i utkanten av Oates värld. Hon är ju till allt annat också en av vår tids stora proletärförfattare, uppvuxen i armod, skicklig skildrare av arbetarklass i böcker som Dom där eller Bittert som mitt hjärta och klassresor liknande hennes egen i Marya eller Vad jag levde för. Här är det dock välmående medelklass. Boken är en räd in på John Updikes domäner. Ingen tillfällighet. För några år sen skrev Oates i sin egenskap av litteraturvetare en mycket intressant studie om just Updike.

Skulptören Adam Berendt är en främmande fågel i Salthill. När han drunknar efter att ha räddat en liten flicka ur floden förändras livet för människorna. Hans död, minnen av vad han sagt och gåtan kring vem han var påverkar dem.

Bokhandlerskan Marina Troy bryter upp för att med hjälp av ett arv från Adam bli skulptör. Förläggaren Lionel Hoffmann lämnar hustrun Camille, och Camille finner ett nytt livsinnehåll som omhändertagare av herrelösa hundar. Frånskilda Abigail ger efter dramatiska händelser upp försöken att få kontakt med sin son. Adams advokat Roger har samma problem med sin dotter samt upplever precis som Lionel en omtumlande kärlekshistoria med yngre partner. Augusta Cutler lämnar maken för att söka svaret på Adams gåta.

Ödena vävs in i varandra och varierar romanens teman ungefär som stämmorna i ett musikstycke. Det är nästan kusligt skickligt genomfört. Till slut en sorts happy end. För alla utom för Lionel, vars öde är gräsligare än gräsligt, men lika följdriktigt som de övrigas när allt fullbordas och faller på plats. En ironisk grimas, ett sätt att tala om att alltihop, trots den bländande psykologiska och sociala realismen, samtidigt är en sorts saga.

Den svenska titeln är därför lite olycklig. Boken heter egentligen Middle Age, medelålders, som personerna ju är. Med tillägget A Romance. Vilket inte har något med kärlek att göra - även om här finns kärlek av alla sorter: råknull, platonsk gemenskap och goda gärningar - utan betyder fantasiberättelse eller saga i bröderna Grimms mening. (Själva texten flyter däremot utmärkt i Ulla Danielssons översättning.)

Alltihop är uppbyggt kring Adams egendomliga person. Var han ett helgon ur folkdjupet? Eller en botgörare vars försök att sona sina brott får magisk kraft? Platon var hans husfilosof. Men berättelsen har också drag gemensamma med Graham Greenes Slutet på historien.

Även erotiken påminner om Greene. Och Updike. Oates tillhör världslitteraturens främsta könsbytare - jag vet ingen tjej som i liknande grad lyckats förstå hur män fungerar sexuellt och se oss inifrån i sådana situationer.

Här finns också lysande novellinslag. Som Abigails upplevelser som arrangör av en författaruppläsning med en känd irländsk poet. Vad man först tror är en satir över kulturlivets eviga mönster utvecklas till en djupt mänsklig tragikomedi. Likaså Rogers vilsna, fruktlösa försök att på ett schyst sätt tackla exhustruns, tonårsdotterns och till sist älskarinnans infama sätt att provocera honom och vända allt han säger emot honom. Som sagt, briljant manspsykologi.

Storslaget, skickligt. Lek med klichéer och samtidigt djup psykologisk sanning. Socialrealism och mystisk legend. Modernistiska skiften mellan perspektiv och tidsplan och samtidigt ett mönster där allt faller på plats som i en Molière-komedi. Existentiell ångest och satirisk humor.

Och boken är ändå bara en liten byggsten i Oates väldiga berättelsebygge. En del av hennes enorma stilregister.

Och produktionen mattas inte. Tvärtom. Redan i höst kommer ytterligare en av hennes böcker från i fjol, skräckromanen Brudgummen under pseudonymen Rosamond Smith, på svenska. I USA har hon i år redan utgivit två vuxenromaner i olika stilar samt en ungdomsbok. Det är givetvis upp till var och en om vi ska köpa dem genast eller vänta på översättningarna.

Utan dem är det däremot svårt att vara.

Roman

Göran Hägg