ÅSIKT

...och här är pjäsen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: PETRA HELLBERG
Christoffer Englund i "GBG 01".

Är effektivaste fostran i modern demokrati en snutbatong i huvudet (som det heter) har rösterna bakom denna pjäs en god utbildning. Alla.

Alla var med vid Göteborgskravallerna. Alla hade med polis att göra. Alla blev av det klokare i ämnet svensk rättvisa.

Lärdomarna insamlades vid Schillerska gymnasiet och ute på avenyerna. Gemensam nämnare var en känsla av ett "vi" ställt mot ett "dom". Besväret med det är att illviljan alltid så lätt hamnar på bara en sida av verkligheten.

Men naturligtvis kan arga röstcollage som dessa göras till god gammaldags agitprop. Där är å ena sidan sex unga för bästa tänkbara värden och värderingar. Å andra sidan är en anonym trögflytande massa som talar för allt vad som förstockat är.

Man kan tycka vad man vill om svartmålningen av detta SSS (Saf-Sosse-Sverige) men den görs med häftiga penseldrag och eldfängt humör. Och vem kan låta bli att nicka inkännande åt dessa unga som så hetlevrat står för åsikter andra i andra sammanhang så gärna får applåder för?

Av såna skäl är det lätt att tycka om föreställningen. Av andra kan samtidigt sägas att skeendet teatraliseras (med nidteckningar i det psykologiska och överdrivet flängande i det rumsliga) väl mycket för till och med politisk teater.

Men ändå. Även agitprop är ett spel om uppmärksamhet. Och kan inte individualister nyanserat fylla scenen (som på den borgerliga teatern) så varför inte lite stökigt kollektiv estradkonst som här?

I synnerhet när idealismen och vreden så väl tas till vara som hos truppens dokumentärskrivare ( Anneli Gustafsson).

Hennes text är med om att göra nåt ovanligt. En minnesvärd afton.

Teater

Mario Grut