ÅSIKT

Tecken i tiden

CLAES WAHLIN om Stack på Stockholms stadsteater

Foto: PETRA HELLBERG
Filip Alexandersson i ”Stack”.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Ett stråk i Stockholms stadsteaters produktioner för Backstage har förpackats i syfte att konsumeras av en teaterovan publik. Tematiken har kretsat kring den tilltänkta publikens närmaste bekymmer, relationsproblem, könsroller eller svårigheten att hitta bostad. Ett inslag i detta stråk är ett teaterspråk som ligger nära publikens associationssfär. Man har i pjäserna exempelvis undvikit referenser till annat än populärkultur och inspirerats av sitcom-dramaturgin. Den unga storstads-publiken ska helt enkelt utan alltför stor ansträngning känna igen sig.

Med föreställningen Stack tas ännu ett steg. I en princip ordlös föreställning har Petra Berg Holbek koreograferat sex roller som söker en identitet. De rullar, glider och kränger över scengolvet, ständigt medvetna om varand-ras blickar. De klär upp sig, klär av sig, kränger i sig eller kränger ur sig kostymeringar i jakten på sig själva. Detta rolltagande tycks tidvis lika meningslöst som det citat från psykiatrikern R D Laing som används, en paradox som handlar om att man aldrig kan finna sig själv, eftersom man redan är den man söker.

Med mim och akrobatik som vi känner igen från Petra Berg Holbeks förra produktion för Backstage, En dåres anteckningar (som var en betydligt starkare uppvisning), avlöser scenerna varandra. Här finns några komiska ögonblick men dess-emellan misstänker jag att tankarna bakom de agerandes rörelser inte riktigt når ut till publiken. Här finns också en ambivalens, eftersom det aldrig handlar om ren dans, utan om rörelser och gester som tycks vilja översätta de tankar som bildat utgångspunkt för föreställningen.

Publiken får heller inte tillräcklig hjälp av Martin Erikssons designade scenrum, för övrigt ett annat tecken i tiden där kakelrena ytor och ett snyggt upplyst skyltfönster i fonden för tankarna till vilken som helst inredningsbutik med pretentioner på att erbjuda det senaste. Ytan är alltså viktig, likaså pretentionen på att ge en upplevelse som inte tar omvägen över orden. Men kanske är det så att också den hippa storstadsungdomen måste ha ett och annat ord på vägen.

Teater

Claes Wahlin