ÅSIKT

Polis i kris

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: HENRIK HEDENIUS
Kajsa Ernst och Inga Ålenius i "Det vackra har en hemlig baksida".

Hur svårt det är att göra teater av ett dokumentärt material illustreras av knappt timslånga Det vackra har en hemlig baksida med premiär på Kilen under helgen. Teater Overgrounds koncept är att låta målgruppen stå för pjäsunderlaget. Den här gången har femton kvinnliga poliser berättat om sitt yrkesliv i en synnerligen mansdominerad institution.

Idén är intressant även ur jämställdhetssynvinkel. Därför är det olyckligt att regissör och ensemble på väg mot premiär har blivit av med sin kvinnliga dramatiker. Dubbelt olyckligt eftersom Teater Overground konstnärligt legitimerar sitt koncept med det som kallas Pronst: Projekt för nyskriven svensk text.

Bristen på konstnärligt textansvar och en profilerad regi präg-lar föreställningen på Kilen.

I ett obestämbart rum i gulbrunt firar poliskvinnan Matilda, Inga Ålenius, sin pensionering med kaffe i plastmugg och prinsesstårta. För gästerna som kommer för att hylla blir det en given anledning till återblickar, även till viss konflikthantering.

Polisen må vara gravt mansdominerad men här är det den kvinnliga chefen, spelad av en resolut snedögd Eva Fritjofson, som hindrar nätverksfeministen Maria Norgren från att avancera på karriärstegen. "Kvinnliga chefer föredrar unga män." Chefen är singel och barnlös, feministen triumferande gravid.

Nog finns det sexism att rensa i inom poliskåren!

Det dokumentära materialet ges som korta monologer riktade till åskådarna och blir föreställningens egentliga utdelning. De berättar om hur det luktar på bårhuset, om våndan när en mor ska meddelas att hennes barn har dött.

Över den bastanta piketuniformen lyser Kajsa Ernsts sorgsna ansikte.

Då förstår vi något om hur det är att vara polis.

Teater

Tove Ellefsen Lysander

ARTIKELN HANDLAR OM