ÅSIKT

Dikt, liv, Bob

CAMILLA HAMMARSTRÖM läser en säljande förkunnare

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: J H ENGSTRÖM
Bob Hansson.

Poetik är läran om hur diktverk är eller bör vara utformade. Den mest kända och äldsta poetiken skrevs av Aristoteles på 350-talet f Kr. Texter av det här slaget sägs särskilt ofta dyka upp under brytningsperioder. Den litterära modernismen producerar en mängd manifest, som för alltid kommer att omskapa litteraturen. De speglar inte bara ett turbulent världsläge utan också författarens villkor på en fri marknad. Reklam, helt enkelt!

När nu Bob Hansson ger ut sin Bräcklighetens poetik är det en händelse som ser ut som en tanke. Håller villkoren för poesin radikalt att förändras? En del menar att den är på väg att marginaliseras, att de stora förlagshusen inte längre är så intresserade av denna olönsamma konst. I gengäld har det startats en mängd små kvalitetsförlag och intresset för att skriva poesi blomst-rar i skrivarcirklar och på Poetry Slam-scener.

I det här sammanhanget framstår Bob Hansson som en våt dröm för varje förläggare som tröttnat på allvarliga, icke-mediala poeter som har svårt att nå ut. Han har blivit en kändis som kommer ut i ständigt nya upplagor.

Bob Hanssons bok är gedigen, välskriven och tydlig. Och den är välkommen, eftersom det råder brist på texter i poetik av samtida svenska författare. Till skillnad från i Bob Hanssons dikter, som jag finner väl andfådda och kråmande, är språket här ljusdrucket och luftigt. Det är en poetik att ta på allvar, gå i dialog med och irriteras av!

Hansson är uppfylld av känslan att ha utvecklingen på sin sida, han häcklar de poeter som "fragmentiserar" och säger sig vilja "vidga språket" och vars upplagor förblir "olästa och snart makulerade". Han är starkt polemisk, men undviker försiktigt nog att nämna några namn. Han glömmer också att idoler som Gunnar Ekelöf knappast var någon kioskvältare på sin tid.

"Visst är det roligt att vidga språket. Men ju så himla mycket roligare att vidga en tisdag", skriver han uppsluppet. Formuleringen uttrycker själva kärnan i hans estetik, som har sin förebild hos beat-författare som Allen Ginsberg och Jack Kerouac - vilka såg liv och dikt som en medvetandevidgande enhet. Bob Hansson är föredömligt konsekvent på den här punkten. Hans bok handlar i lika delar om dikt och liv. Uppvuxen som mobbningsoffer och värsting, vilken lärarna förespådde en förbrytarkarriär, kom han att upptäcka poesin som en plats där hans självutlevelse inte bestraffades. Här finns kanske också förklaringen till hans stora behov av att bli sedd och bekräftad.

Bob Hansson ser sig som de icke-förverkligades försångare, som en förebild för dem som inte vågat realisera sina drömmar. Han vill sprida skärvor av ljus i de rädda och olyckligas liv. Likt Moses ska han föra sin publik till det förlovade landet. Moses raseri inför de dumskallar som dansar kring guldkalven har sin motsvarighet i Hanssons ömkande över de stackare som investerar i en aktieportfölj eller försöker göra karriär på arbetsmarknaden. När man kan meditera och skriva dikter!

Det jag mest vänder mig mot i Hanssons poetik är förkunnarpositionen, hans upplevelse att stå över andra - en rätt förlegad och auktoritär författarhållning. Då hjälps det inte att man talar om bräcklighet och svaghet som det högsta. Sin egen litterära betydelse mäter han ytterst popularitet och höga försäljningssiffror. Det blir en bräcklighet vilande på merkantil hårdvaluta.

Poetik

Camilla Hammarström