Aftonbladet
Dagens namn: Antonia, Toini
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

En rörande omoralisk historia

THOMAS ANDERBERG ser en ny opera för barn

Kristina Hansson och Katarina Nilsson i   Kristina Hansson och Katarina Nilsson i "Stackars mej". Foto: MATS BÄCKER

    Vägen till en framgångsrik karriär som konstnär för barn går inte bara via barnens hjärtan utan lika mycket via vuxnas idéer om vad barn förmår uppskatta och kan dra nytta av. Det är ofrånkomligt, men det kan innebära att det som applåderas är en nostalgisk tanke om vad barn bör vara snarare än en empatisk insikt om vad barn är. I värsta fall blir det finkulturella light-varianter av litteratur, musik och dramatik för vuxna.

Den nyskrivna barnoperan Stackars mej är befriad från sådant. Också pekpinnar har städats bort. I stället är det en rörande omoralisk historia som presenteras.

 

    Den föräldralösa flickan Birgitta - som görs befriande smidigt, såväl sceniskt som vokalt, av Kristina Hansson - är ensam och ledsen, vilket signaleras i förspelets sorgsna suckar. Hon beslutar att göra något åt saken och plitar en lista över hur föräldrar bör vara beskaffade. Därefter går hon beslutsamt till verket. Kandidaterna som radas upp har emellertid mer eller mindre besvärande brister. Till slut beslutar hon sig för att arrangera ett par som skulle kunna duga. Det innebär att hon tvingas intrigera en del.

Bland annat slår hon sönder en förlovning och förfalskar namnteckningar. Men så småningom får hon som hon vill och allt slutar i dur.

 

    Nåja, eftersom det är en modern opera så är det inte så noga med tonarter, även om det finns en och annan vals-pastisch. Däremot är Catharina Backmans musik följsam mot handlingen och mot textens många roande rim. Instrumentariet är inledningsvis lite påträngande - det blir gärna så med trumpet och två slagverkare i Rotundan - men då handlingen förflyttas till en restaurang och instrumentariet byts till kastruller och andra köksredskap har musiken för länge sedan nästlat sig in i skeendena. Då texten någon gång tar för lång tid på sig har Astrid Stenberg sett till att förse kostymerna med tillbehör som fängslar intresset, eller så tar regissören Kristian Benkö till något beprövat trick.

Det blir alltså en lyckad historia. Att sedan föräldraparet som fogas ihop består av en förnuftig kvinna och den numera obligatoriska Aspergerschablonen till man får man, i likhet med stackars Birgitta, ha överseende med.

Thomas Anderberg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet