Aftonbladet
Dagens namn: Antonia, Toini
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Högtidlighet och skimmer

Kajsa Svensson, Martin Jonsson och Lotti Törnros i   Kajsa Svensson, Martin Jonsson och Lotti Törnros i "Söndag". Foto: JOAKIM STRÖMHOLM

   Efter förra säsongens framgång med mörkt suggestiva Vi drömmer, vi hoppas är Dennis Magnusson åter med ännu ett relationsdrama. Denna gång i imperfektum. Format som en spaning efter den tid som flytt.

En bror (Jonsson) och en syster (Svensson) möter i scener ur det förflutna sin manipulerande mor (Törnros) och skuggan av en ständigt frånvarande fader. Ur högtalare i fonden hörs vältempererade känslor av någon som möjligen besitter kärlek men aldrig blir mer än en bandad röst (Sif Ruud).

Stämmorna ger dock liv. Eller rättare får sökarna att på nytt möta de liv de levt. Och nu vill förstå.

 

   De rör sig mellan olika minnesplan och olika dimensioner av tid. Allt med ett tal där känslor blåser som vindkårar över språkets yta och får orden att ständigt skifta betydelse.

Det ger en dramatik där skeendet inte är linjärt utan böjligt som de tempus det skiftar mellan. Nån gång kan det låta svårt för örat som vants vid den konventionella teaterns logik. För hjärtat är det lätt att förstå.

Något av detta tyngdlöst irrationella finns också i spelet. Det är på en gång lekfullt och allvarligt. Lätt och mörkt. Och samtidigt dubbelbottnat nog att då kunna lösa upp dialogen till mångtydig scenpoesi.

 

   Men så har också dramatikern (Magnusson) fått hjälp av sitt regisserande jag (Magnusson) för att vidga formerna för sitt teatrala feeri.

Hur han lyckas? Med ett övermått av högtidlighet och skimmer.

Här finns tät svärta i återblickarna mot sorg-en för länge sen.

Men också ljus folkviseton i textens ekon av det gröna Sverige som en gång var.

Det är märkvärdigt lockande teater.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet