Aftonbladet
Dagens namn: Elisabet, Lisbet
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Spretande trippel

Grith Fjeldmose i   Grith Fjeldmose i "Erwartung". Foto: LARS SUNDESTRAND

    Det är en ambitiös och intressant idé att presentera dessa tre täta monodramer tillsammans som ett slags "trippelopera". Samlingstiteln är Mod, vilket ska stå som akrostikon för Mani, Oro och Dröm. Enligt programmet är musiken "från vår tid", vilket då också ska gälla Schönbergs Erwartung, som tillkom 1909. Denna monolog av en sinnesförvirrad kvinna, som just tagit livet av sin älskare, är tvärtom i högsta grad ett verk av sin tid och framstår närmast som ett slags musikdramatisk omsättning av en Edvard Munch-tavla och i sig en ren prototyp för vad begreppet expressionism innebär. Det är ett absolut mästerverk och så starkt att det här tycks ha spillt över på de två andra monodramerna, som fått ett likartat expressionistiskt uttryck som Erwartung, trots att deras formspråk i grunden är annorlunda.

Scenen är utformad som en slingrande catwalk bland de kafébord där publiken sitter, men det hade nog verkat adekvatare att placera alla dessa tre över bristningsgränsen spända människor i en Freud-soffa. Fast "mad king" George i Torgny Sporséns expressivt galna gestalt hade knappast varit lika hjälpt av psykoterapi som den arma kvinnan i Erwartung, och i Phaedra är vi inne i en grekiskt mytologisk värld, där det undermedvetna saknar aktualitet. Enhetligheten mellan de tre verken är egentligen skenbar.

 

    Den grundläggande oklarheten i konceptet blir än större av att en av regissörerna Lars-Eric Brossner skrivit en sammanbindande historia, gestaltad av en skådespelare, Håkan Palm, men den är helt irrelevant och dessutom sentimentaliserande på ett rent besvärande sätt.

Man skulle nog ha tänkt igenom förutsättningarna ett par gånger till och dessutom nöjt sig med en enda regissör, innan man fogade samman den här "trippeloperan".

Lennart Bromander
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet