ÅSIKT

Stadsneurotiker och bygdeoriginal

Konst: NEW REALITIES - Finsk samtida fotografi

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Esko Männikö: "Organized freedom14", 2001.

New Realities kallar Hasselblad Center sin samlingsutställning med finsk samtidsfotografi. Dessa nya verkligheter är de senaste fem årens utveckling i Finland: från orienteringen österut till ett EU-medlemskap, och från att ha varit en konstnation vid sidan av plötsligt en av omvärlden beundrad. Med Eija-Liisa Ahtila och Esko Männikkö i spetsen har det kommit en våg av skildringar i både film och fotografi av den utsatta men värdiga männi-skan, storstadsneurotiker och landsbygdsoriginal.

De nya verkligheterna befinner sig också de mellan individen och nationen, den senare skildrad som skog, parkeringsplats, köpcentrum. En hel rad med icke-platser. När Jouko Lehtola fotograferar tatuerade och

piercade män gör han det i lantlig idyll, fångat med ett lätt dis i träden, romantiserat men samtidigt realistiskt - och Esko Männikkö gör en poäng av kontrasten mellan människan och miljön då han kärleksfullt porträtterar immigranter i de finska, slitna trähusen.

De deltagande fotograferna är sprungna ur ett postironiskt globalt konstmedvetande. Vilket inte hindrar Pekka Turunen från att använda både humor och gamla fördomar i sina vykort från Finland, fyllda av texter om en patetiskt omöjlig kärlek. Även Elina Brotherus rör sig nära det lekfullt distanserade i sin Suites Francaises 2, en rörelse från stilleben och Cézanne till vardagsliv och tillbaka, in i verkligheten via konsten.

Men trots att dessa och ännu flera konstnärer tillsammans kan ge en bild av den finska fotografin är utställningen alldeles för sparsmakad. Det känns onekligen snöpligt att se ett par tre fotografier av varje fotograf. En invändning som förstås kan användas mot vilken samlingsutställning som helst, rummet sätter sina gränser. Men det blir mer frust-rerande när urvalet bygger på nationalitet. Titeln Finsk samtida fotografi är uppford-rande och krävande och väcker en del förväntningar, som inte riktigt infrias. Det blir mer av "så här skulle en utställning om samtida finskt fotografi kunna se ut, titta nu om ni vill!".

Nå, fördelen är att utställningen är lätt att ta sig igenom - och kanske väcker den lust att verkligen försöka se, förbi den glatta ytan.

Konst

Ulrika Stahre