ÅSIKT

Detta måste svensk tv visa!

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

När talibanernas ställningar i Kunduz faller den 21 november 2001 ger 7 000 talibansoldater upp, på villkor att deras liv ska sparas. Det är mest pashtunpojkar, 18-24 år gamla, snavande i långa kaftaner. Många har knappt skägg. Alla binds, hårt, med sjalar och klädtrasor och förs till krigsherren, miljonären och knarkhandlaren Dostums gigantiska fort, Quala-i-Janghi.

3 000 talibaner förs därifrån till fängelset Sherbaghan, med plats för bara 500. De som överlevt sitter där fortfarande.

Bland de övriga utbryter panik, efter ett par dagars väntan utan mat eller vatten. Två talibaner bryter sig ut och får tag i skjutvapen. Revolten slås ned, brutalt, av bland andra amerikanska specialstyrkor. Det blir ett blodbad där flera hundra bakbundna ungdomar dör (vilket bekräftas av regionchefen i Röda Korset, Simon Brookes). De följande dagarna ska ytterligare mellan 3 000 och 4 000 ungdomar mördas.

Om detta har den irländske filmaren Jamie Doran gjort dokumentärfilmen Massakern i Mazar, som är något av det mest skakande jag har sett. Och jag hoppas innerligt att tv kommer att visa den.

Efter den första massakern lastades flera tusen av de överlevande talibanerna in i järncontainers, 150-200 i varje, och skickades iväg till Sherbaghan. När behållarna kom fram hade de flesta av ungdomarna dött av syrebrist och värme.

Tillsammans med liken kördes de överlevande ut i öknen och sköts. Enligt Doran, som intervjuat och filmat tre av de lastbilschaufförer som var med, fanns det 150 amerikanska soldater vid Sherbaghanfängelset. Om de inte deltog aktivt så gjorde de ingenting.

Två av Dorans vittnen har mördats, men hans film finns som en bit av sanningen om ett gammalt krig som håller på att bli ett nytt. Den är lämplig att visa nu när vi är på väg in i ytterligare ett krig.

Maj Wechselmann

ARTIKELN HANDLAR OM