Aftonbladet
Dagens namn: Antonia, Toini
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

För evigt trogen 1917

    Eric Hobsbawm, en av vår tids främsta historiker, tillåter sig att vid 85 års ålder se tillbaka på sitt liv. Han sammanfattar sina intryck i den modesta boktiteln Intressanta tider.

Hobsbawm har levt större delen av det 1900-tal, som han skildrat i sin mästerliga Ages of Extremes. Född, mer av en slump, i Alexandria. Uppvuxen i klasskonflikternas Wien. Skoltid i Weimar-republikens Berlin. Flykt undan nazismen och antisemitismen till universitetskarriär i England, King"s College, Cambridge, Birkbeck.

Han föddes revolutionsåret 1917 och har förblivit den tidens ideologi trogen.

 

    Hobsbawm skriver särskilt rörande om sina föräldrar: mamman som sökte sig till litteraturen och skyddade familjens allt bräckligare sociala position. Den hjälplöse engelske pappan, som mest påminner om huvudpersonen i En handelsresandes död. Vuxenlivet är dessvärre närmast tömt på det personliga. Han gifter sig, skiljer sig, gifter om sig. Inte mer med det.

Hobsbawm blev föräldralös som fjortonåring men verkar inte ha skakats av det. Han kompenserade bristen på familjeliv med kopiös läsning och gick till skolskrivningar och tentamina som till "en glasskiosk". Han var övertygad marxist redan i tonåren och skildrar i dramatiska scener den sista kommunistiska manifestationen i Berlin före Hitlers maktövertagande.

 

    Under den korta folkfrontsperioden i Frankrike blir han av med sin oskuld på bordell. Därefter studerar han vänsterns villkor. Han placeras, av politiska skäl, på en något underordnad post under kriget och blir för första gången familjär med arbetarklassen. Den väntade stora universitetskarriären hämmas under kalla kriget. Hobsbawm får inte de tjänster han borde ha fått. Fast hans stipendier och belöningar är tillräckliga för att finansiera den stora sviten om den europeiska historien: Revolutionens, Kapitalets och Imperialismens historia.

Hobsbawm besöker Moskva och avskyr omedelbart staden men blir trogen Sovjet, trots kritik mot invasionen i Ungern. Om Israel skriver Hobsbawm, själv jude, att han saknar all känslomässig bindning till "denna lilla militaristiska, kulturellt misslyckade och politiskt aggressiva nationella stat, som ber om min solidaritet på rasmässiga grunder".

Hans omfattande resor och långa vistelser utomlands rubbar inte lojaliteten mot de auktoritära förvaltarna av arvet från 1917. Memoarerna diskuterar inte mer än ytligt denna besynnerliga politiska hållning.

I bokens avslutning diskuterar han den 11 september 2001 och den amerikanska makten.

 

    Han älskar på många vis USA, särskilt jazzen som lärt honom mer om landet än åratal av universitetsvistelser. Hans prognos är dyster men säkert realistisk: Vår tids enda imperium kommer som alla andra historiska epokers hypermakter att vittra sönder.

I väntan på det så hoppas han vinna stöd för sin politiska grundhållning: "Sociala orättvisor måste ännu avslöjas och bekämpas. Världen blir inte bättre av sig själv."

Olle Svenning
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet