ÅSIKT

Vuxen? Nej, tack

Roman: Johanna Nilsson – KONSTEN ATT VARA ELA

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: ULLA MONTAN
Johanna Nilsson.

Aningen lillgamla visdomar finns det gott om i Johanna Nilssons nya roman Konsten att vara Ela: "Att låtsas som om någon inte finns är ett grovt brott." "Längtan är reklam som inte håller vad den lovar." "Om jag var Gud skulle jag dö eller börja om."

Trots den stockholmska samtidsplaceringen hörs här och var en sagoton som kan påminna om Astrid Lindgren. Men det är ingen barnbok, inte ens en ungdomsroman, vilket gör det sagoaktiga problematiskt.

Ela, 26, har hoppat av universitetet och jobbar på kafé. En "latteingenjör" som söker sig själv. En av kockarna söker hennes blick, den snälle grannen och bulldogshussen Albin klappar henne på huvet, storebrorsan ger henne goda råd, mamma och pappa vill henne bara väl, egentligen. Men Ela har vrålångest och funderar på att dränka sig i Karlbergskanalen. På tröskeln till vuxenlivet vill hon bara vända om.

Johanna Nilsson har varierat temat "flickan som inte vill bli stor" i alla sina romaner, hittills fyra efter den starka debuten redan som 23-åring med Hon går genom tavlan ut ur bilden. Konsten att vara Ela har ett lättsammare flyt, nästan åt feelgood-hållet, fastän det grinas och snoras på var och varannan sida. Ela, impulsiv, själviakttagande och räddare för att fastna i flocken än trotsa normaliteten, tar hand om en liten hemlös unge som hon hittar i källaren, säger nej till den gullige kocken fast hon menar ja, ärver (motvilligt) bulldogen och förstör sina föräld-rars julafton genom att förolämpa deras respektive.

Det är klokt, klipskt men flera av uppslagen och infallen kunde ha omprövats, silats till något kärvare. Elas möten med osedda barn, djur, uteliggare och ensamma gamlingar sker i ett slags låtsasvärld, som påbjuder empati. Elas eget, "egoistiska" lidande är mer kännbart.

Roman

Pia Bergström