ÅSIKT

Varför super mamma?

Roman: Lina Erkelius – KANSKE I MORGON

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: MARIE LARSSON
Lina Erkelius.

Det är väl en slump att jag nyligen såg Margareta Garpes pjäs Limbo på Stadsteatern, som liksom Lina Erkelius fjärde roman Kanske i morgon tar upp alkoholismen som en månghövdad livslögn.

Plötsligt ser jag överallt vår kulturs besatthet av alkohol. Fyllan är vår enda lekplats. Det gäller att hitta andra också, tänker jag, om vi inte ska hamna på behandlingshemmet allihop.

Konstnären Leni bor på landet med man och två barn. Idyllen har långsamt förvandlats till ett helvete. Leni kvävs i kärnfamiljen. De ständigt behövande barnen suger musten ur henne. Mannen jobbar hela dagarna och ska dammsuga "om han hinner". Matplaneringen, disken, städningen, soporna växer henne över huvudet. Jordgubbsplantorna däremot vägrar växa. Leni blir otillräknelig, en fara för sina barn. Därför flyr hon, till flaskan och till en ny man.

Det idealiserade moderskapet, vår tids lyckoideologi för kvinnor, får här sin skrattspegel. Det är förvisso en intressant kontrast mellan det hajpade moderskapet och verklighetens våndor. Moderskapsideologin ger en existentiell livsgrund, men glömmer ofta att ge en plats för lidandet, offret som krävs.

Men nu handlar den här boken egentligen om missbruk. Det som börjar som en lätt absurd skildring av livet på landet övergår i en rysansvärd beskrivning av alkoholismens förnedring. Och sedan behandlingshem. En dag i taget. Klyschor som måste införlivas. Barna glada igen. Mamma som vanligt igen.

Som läsare äcklas man nästan av denna människa som lämnar sina barn för att supa, som inte tar sina skuldkänslor på allvar, men allteftersom man får inblickar i hennes egna barndomsupplevelser blir man mer försonligt inställd. Det handlar om hur ett barn upplever de vuxnas svek, om barnet som får bli förälder åt sin förälder.

Barnets maktlöshet och känslor av övergivenhet inför de vuxnas godtyckliga beteende är ett tema som Erkelius tagit upp i tidigare romaner. I Kanske i morgon skildras det också utifrån förälderns perspektiv. Föräldern som älskar men inte förmår säga nej, allt enligt logiken att man upprepar det man själv varit med om. Lenis väg mot att bli en människa som tar ansvar för sig själv och sina barn är knagglig och skamlig, men trots det självutlämnande eländet har romanen en stark integ-ritet.

Roman

Cecilia Annell