ÅSIKT

Vid Nalle Puhs fötter

Doktor Gormander om en medial parningsakt

Foto: AP
Tommy Franks - en enkel son av folket.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jag lyssnar till en presentation av mannen som leder fälttåget mot Irak. Han heter Tommy Franks och presenteras i Studio ett av radions korrespondent i Washington, Cecilia Uddén.

Det är underbart hela tiden, mjukt kvinnligt, en djup-andning av oförställd beund-ran som inte liknar den manliga dådkraftens kraftfulla handslag. Kvinnors hjärtan klappar annorlunda inför de väldiga männens uniformer och medaljer.

Genom historien framträder de ärofulla hjältarna, uppfostrade av kvinnor och hyllade av kvinnor. För över hundra år sen stod kvinnor på kajen och väntade efter fälttåget mot Khartoum. Vilken storartad seger över hedningarna vid Omdurman. Över tjugotusen dervischer förintades av brittiska kulsprutor mot en handfull stupade kristna.

Jag ser kvinnor kasta blommor från perrongerna över soldaterna som drar ut i fält 1914 och jag lyssnar till varma, förtroliga röster från nästa krig som berättar hur Obersturmbannführern älskar och vårdar sina rosor när han äntligen lyckas slita sig från det hektiska arbetet i lägret.

Så går också Cecilia i god för sin man. Tommy Franks är en enkel kille från Texas som gillar countrymusik och helst ville åka motorcykel när han var ung. Han gick i samma skola som Laura Bush. Och så har han humor, intygar Cecilia och spelar upp ett band där Tommy Franks berättar att rektorn blev förvånad över att han kunde komma så långt i världen.

Yeah, är inte det här ett storslaget land, kommenterar generalen och publiken skrattar. Visst är det kul. Han är så fantastiskt populär, säger Cecilia.

Och så är han reko. Hyvens, säger hon. Han bekymrar sig för sina soldater. Han ser till att de har rakhyvlar med sig i fält. Han är traditionell, jordnära och realistisk.

Men trots framgångarna är han återhållsam och tillbakadragen. Han vill inte vara med i tv i onödan. Och fortfarande är han en enkel son av folket. När Donald Rumsfeld ville bjuda honom på sushi så visste han inte vad det var, säger Cecilia och gör en lång paus för att man verkligen ska förstå vidden av denna folklighet.

Tillsammans med Cecilia sjunker vi ner i generalens privatliv. Barnbarnen kallar Tommy Franks för Pooh efter Nalle Puh och man förstår att krig inte bara är stål och bombade hus. Bakom varje krig står människor som leker med barnbarnen eller - som när det gäller lägerchefen i det förra kriget - tycker om att odla sina rosor.

Undrar just hur Cecilia bar sig åt för att avlyssna samtalen i Tommy Franks hem. Sen tänder hon de rosa lyktorna och berättar om kärleken mellan honom och hans hustru, Cathy. Varje morgon kysser Cathy sin general och säger till honom: Gå ut och gör världen lite

säkrare för demokratin.

Han är så blyg, säger Cecilia.

Hon blir lite fuktig på rösten. Hon har fått komma fram till generalens fötter. Hon har fått ta plats i hans tambur för att vinna tillträde till hans hjärna och där utöva sin förmåga att tala med hans röst den tid det behövs.

Sexigare kan den mediala parningsakten knappast bli.

Doktor Gormander ([email protected])