ÅSIKT

Oförargligt råskinn

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: LESLEY LESLIE-SPINKS
Björn Gedda och Odile Nunes i ”Kung Ubu”.

På den tiden när teater kunde väcka anstöt (1896) var det premiär i Paris på Jarrys Ubu. Och skandal. Förstås.

Författaren var 23 och hans pjäs handlade om råskinnet Ubu som med skränande madame erövrar Polens tron och dödar alla och envar utom soldaterna i polska hären som nu ska vändas mot Ryssland för ett sista jättelikt blodbad.

På teatern buade finsmakare och applåderade fulsmakare i över tjugo minuter. Det blev sent den natten innan esteterna kom i sina knarrande franska sängar.

I dag (när avantgardet stör mindre än en punschpralin) är det förstås nytt ljud i den jarryska skällan. Det råsvarta har dämpats och sockrats till lustig galenskap. Speltiden på 45 minuter (rekommenderad av Jarry) har blivit över två timmar. Av mordoffrens vrål har blivit musikal.

Visserligen fabricerad av en av våra flödigare musikanter (Ernryd) med hjälp av begåvad textare (Nörklit). Men ändå.

Allt är så mycket ofarligare än det figurativa dödande och styckande som sker i urpjäsen.

Några kritikerrosor kan ändå läggas för:

l Ubu (Gedda) på skrovligt ”sjungande” mördarstråt.

l Kapten Schtolle (Svensson) med manande sångröst och beslutsamt ryckande högerarm.

l Kung Karl (Eklund) ädelt vinglande i maktens trappa.

l Sigismund (Rosengardten) storslagen i sin handfallenhet.

Även dekoren (Söderberg) roar med sitt skräpiga överflöd. Till skillnad från den osmyckade scen Jarry ville ha. Det hela har blivit lustigt oförargligt.

Så några tjugo minuters kalabalik blir det inte denna gång. I stället blomsterfång och långa stående ovationer.

Kulturskymningen breder sig.

Teater

Mario Grut