ÅSIKT

Tänk om Ottar inte haft råd med bil...

CAMILLA HAMMARSTRÖM om sexualiteten, samhället och slumpen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: ARKIV
Elise Ottesen-Jensen - pionjär som reste runt i landet och berättade om sex och preventiv- medel.

Årtalen i boken Sex. En politisk historia står som i eldskrift: 1938 - förbudet mot preventivmedelsupplysning avskaffas, 1944 - homosexualitet avkriminaliseras, 1965 - våldtäkt inom äktenskapet blir straffbart, 1975 - lagen om fri abort antas. Bakom årtalen finns människorna. De som slogs för humanare sexuell lagstiftning, och de som aldrig hann ta del av framstegen. Jag tänker på min mormorsmor som utförde abort med strumpstickor i hemmet, min mormor som blev relegerad från sjuksköterskeutbildningen när hon blev gravid, min mammas väninnor som for till Polen för att få riskfri abort.

Regleringen av sexualiteten och kvinnokroppen är en brutal historia och det är ibland lätt att glömma hur unga de sexualpolitiska reformerna egentligen är. Därför är det välkommet att RFSU nu ger ut en historiebok som riktar sig till den breda allmänheten. Antologin behandlar förra seklet i decennier med personligt hållna artiklar om sexualpolitiska pionjärers arbete, debatter som påverkat lagstiftningen och människor som på olika sätt berörts av framstegen. Kanske är det naturligt att man vill hålla bilden ljus när man skriver en historia om det egna förbundets framgångar.

Men jag tycker kanske att offren för samhällets repression därmed blir en aning osynliggjorda, och att man kan få intrycket att sexualpolitiken som en del av det moderna projektet med lätthet gått från klarhet till klarhet.

Det fascinerande med utvecklingen på det här området är snarare med vilken tröghet attitydförändringarna sker. När kulturradikalerna på tjugotalet drog igång debatten kring fosterfördrivning och preventivmedelslagstiftning, visste de inte att det skulle dröja ända in på sjuttiotalet innan vi fick en modern abortlag och preventivmedel fick säljas utan speciellt tillstånd från polisen. Trögheten röjer en inverterad konservatism i vårt framstegs-optimistiska nittonhundratal, en maktstrukturernas förmåga att ömsa skinn och fortleva i ständigt nya former, som är viktig att fokusera om vi ska förstå vår egen samtid.

Trots den ibland glättiga tonen är antologin ett utmärkt redskap för den som vill skaffa sig en historisk förståelse för sexualitetens rättsliga status under de senaste hundra åren. Men man får också insikt om vilken betydelse en enskild individs ställningstagande och arbete kan ha. Betydelsen hos Ottars outtröttliga arbete som skribent och på sina resor runtom i landet med bakluckan fylld med upplysningstidningar, pessar och kondomer är omöjlig att nog värdera.

Det kusliga är att det ibland kan tyckas hänga på så lite för att en människas altruism ska kunna få spelrum. Tänk om Ottar inte haft råd att köpa den Ford cabriolet som var förutsättningen för hennes utvidgade upplysningsarbete. Hade vi fått vänta ännu längre på reformerna då?

Och vad hade hänt om inte en ung kvinna vid namn Ingrid vågat träda fram och berätta om sin abortresa till Polen under Liberala studentklubbens konferens "Sex och samhälle" 1964? Händelsen som blev upptakten till den så kallade Polenaffären, där Hans Nestius som förmedlat adresser till polska läkare blev föremål för polisutredning, kom att påverka abortpraxis. Både Nestius och kvinnorna riskerade åtal. En opinionsstorm i kvällspressen såg emellertid till att de aldrig åtalades och röjde vägen för den moderna abortlagen. Artikeln om Polenaffären är en opinionshistorisk thriller som tydliggör hur mycket vi har att tacka dem som stått på sig genom alla tider. Tack!

Samhälle

Camilla Hammarström