Aftonbladet
Dagens namn: Lukas
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Jag har fått en ny idol

    Vad tar vid efter musiken?

I konvolutet till ett soloalbum på Caprice Records läser jag: " Per Henrik Wallin är alltid på väg, i traditionens närhet eller mot det fria." Låter uppfriskande efter alla opersonliga, tillrättalagda plattor med lönsamhetskrav.

Och det tar inte många minuter innan jag fått en ny idol. Kasten mellan fritt och bundet, svartkantad humor och oberäkneliga rörelser känns ungefär som Glenn Goulds telepatiska ingång till Chopin och Bach. Det finns något djupt originellt, för att inte säga självsvåldigt i Wallins pianospel.

 

    Det är som en zoomlins. Ibland främmandegjort, utan början och slut. Ibland detonerar skalorna för att plötsligt frysas ner i kirurgisk-analytiska snitt och klipp. Till exempel i titellåten One Knife is Enough. Wallin har en säregen metod att förena analys och magi, koncentration och extas i en enda stor vågrörelse. Som bäst är han när han vilar i ögonblicket, stillheten som förtätas (You Once), miniatyren (Receptet), och det motoriskt nyanserade (Fånerier Nr 3 och 8).

 

    Egnare än så här är antagligen omöjligt att spela. Han lutar sig över flygeln så långt att han liksom uppslukas av instrumentet. Musiken strömmar mot en antipod. Och kvar blir ekot i absolut stiltje, typ Debussy och Satie (lyssna till Vättern). Vad tar vid efter musiken?

Om du någon gång funderat över den korrekta innebörden av latinets improvisus, det vill säga oförutsedd. Här är den, improvisationsmusikens betydelse.

Mikael Strömberg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet