Aftonbladet
Dagens namn: Helga, Olga
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Zäck, zäck - det slog slint

Gärdsmygen. Teckning ur   Gärdsmygen. Teckning ur "Tidens stora bok om Europas fåglar".

    Det finns en liten bortglömd ruta med gammal bråte i förorten, rishögar, skräp, ett hopfallande uthus. Jag satt där. Nån minusgrad, och motorvägens hårda sång i ryggen. Nötskrikorna höll på inne bland granarna.

De sträva skratten som inte går att få ner på papper. Men skogskjær heter hela fågeln på norska, fick jag veta häromdan. Och där i namnet finns han, skogsskäraren.

Ingen spillkråka skrek. Inget hemligt vårbuller från nån tjuvstartande trast " Men z ä c k, z ä c k knackade till bakom ryggen, och där satt - liksom framtrollad, rävröd i bröstet - gärdsmygen. Han neg, knixade runt, stjärten i vädret. Jag vet inte varför jag reste mig "

Och nånting hände då, nåt slog slint inne i fågelskallen. Han började röra sig emot mig, från gren till buske, slank fram under en brädlapp, (jag såg hans namn), och så stod vi plötsligt mitt emot varandra. Kunde ha skakat hand " Det lilla ögat, den bruna knappen, den fina vita ögonlinjen, den randade stjärten, (lik sparvhökens). "Gärdsmygen är i måtten kanske något drygare än kungsfågeln, men i praktiken verkar ingen så liten som han", skrev Rosenberg. Jo, så liten är han, tänkte jag. Och, då tog han ett steg till "

    Bengt Berg, i Min vän fjällpiparen (1937), han sitter där uppe på fjällkanten, Pidjastjåkko, väntande i evighet, i mygghelvetet, och blir vän med fågeln, slutligen får han upp hela bobalen i näven och fjällpiparen kryper upp och ruvar i hans hand ... "genom riset i handen kände jag hans hjärta slå". Den glädjen förstår jag inte riktigt. Jag förstår mig inte riktigt på Felicia i Aksel Sandemoses Varulven heller. Hon går runt där i växthuset på gamla Venhaug med småfåglarna sittande på axlarna, flygande runt den grå hårhjälmen. Det är nånting i den där närheten som inger - ett obehag.

Harry Martinson skriver om detta på ett ställe i Det enkla och det svåra. En älgko med en kalv kommer fram till huset i kvällningen. Första gången betraktar han dem, "tills skymningen tog dem". Men på den femte kvällen är det inte kul längre, "då skrämde vi dem så att de sprang till skogs i stegrande flykt. Sedan kom de inte tillbaka." Lugnet sänker sig åter i landskapet och i texten.

 

    Och nu stod man där med gärdsmygen, som ville bekanta sig, och tänkte: Tar du ett steg till blir jag förbannad.

Det handlar om gränsen. Man sitter helst på sin sida, nedsänkt i utanförskapet, och ser, och vet. Där är du, och här är jag, och håll dig du på din sida. Ty jag är snäll, men inte så snäll.

Han kände det väl, han vände i alla fall, stelt, (det är nånting mekaniskt över den fågeln, som om han vore uppvriden med nyckel, till och med flykten är ett urverk, sirrande, knattrande ") Nu såg han på mig, över axeln, neg lite nonchigt och for i väg, la en spillningsfläck på en stör, som ett märke " Och var borta.

Motorvägen började sjunga igen och ett jetplan steg brant över hustaken.

Joar Tiberg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet